Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öppen jord; man är ursinnig, derföre att jag församlar
i ladorna, derföre att jag icke vräker ut mina
penningar på landsvägen. Och är det kanske för mig
sjelf jag spar, för en sextioårig gubbe, redan vacklande
på randen af grafven? Hvem vet, huru länge jag
kan få njuta af den furstliga förmögenhet jag förvärfvat?»
Då friherren uttalade orden: furstlig förmögenhet,
reste sig hans skrumpna gestalt, hans ögon glänste, och
med ett omisskänneligt uttryck af sjelfbehag gned han
sina torra, magra händer. Hela hans själs rastlösa
sträfvanden, frukten af fyratio års mödor, ersättningen
för ett långt, glädjelöst lif låg uttryckt i dessa enkla
ord.
Någon stund derefter fullföljde friherren: »Likväl
skall man icke kunna neka mig mina förtjenster. I
min salig fars tid spelades här biljard midt på
söndagsförmiddagen, och föga gudliga sånger skallade ner
ända till kyrkogångarne på landsvägen; mig ser man nu
hvarje helgedag i Björneborgska kuren [1], och allt mitt
husfolk måste bivista gudstjensten. Ett sådant exempel
kan icke vara annat än nyttigt. I fordna dagar
gingo Björneborgs-herrarne på jagt midt under sabbaten,
och Björneborgs-torparne körde in sitt korn på
blanka söndagseftermiddagen; dessa missbruk äro nu
försvunna, tack vare mina omsorger! Aldrig blir
någon af mina godsare ute vid husförhören, och pastor
Smilén talar alltid med hänförelse om den gudliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
