- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
65

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Troligtvis ansåg sig länsman Huslund med denna
märkvärdiga deduktion ha uttömt sitt visdomsförråd;
ty han tog afsked under en af dessa djupa bugningar,
dem han endast egnade landshöfdingen, baronen och
kronofogden, för hvilken påkostande ödmjukhet han
sedermera tog sin ersättning i ett förolämpande öfvermod
mot sina underhafvande, i ett förtryckande tyranni
mot fjerdingsmän och arrestanter.

Då baronen hörde Huslunds ensitsiga schäs hastigt
rulla bort från gården, uppknäppte han vesten och
framtog ett par kring halsen vid en silkessnodd fästade
nycklar. Han satte dem i låsen till kassakistan, vred
om dem, och öppnade sålunda locket till sin
skattkammare. Girigt spejade hans spända blickar dit ned
bland högar af brokiga sedelbundtar, pyramidaliskt
upptornade öfver hvarandra. Utan tvifvel skall det
förundra mången, att den annars så snåle baronen lät
ett betydligt kapital ligga oförräntadt och oanvändt på
kistbottnen; men detta var baronens svaghet. Hans
gladaste stunder voro de förstulna mönstringar, dem
han allt emellanåt anställde med dessa sina lif- och
hustrupper. Åsynen af penningar var hans ögonlust;
myntets klang, äfven om det kom från en kopparslant, hans
käraste musik. Hade han utsatt dessa skrinlagda
kapitaler på ränta, skulle han börjat magra, fått tvinsot,
tärts af saknad öfver sina bortovarande älsklingar;
han skulle sörjt dem, som en mor sörjer en förlorad
son; han hade kanske utropat med Tegnér: »Solen
i mitt lif är slocknad!» När han nu ville frossa i
anblicken af sitt guld, i fulla drag njuta rikedomens
vällust, då smög han nyckeln från den gamla platsen vid
sitt hjerta, öppnade portarne till sitt allra heligaste,
och tillbad inför sina skatter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free