Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Småländska herregods, som midt i vår moderniserande
tid vetat bibehålla ett visst gammaldags tycke. De
fordna grafvarne och vallarne hade visserligen sjunkit
tillsamman till en bördig trädgård, der vindrufvan
slingrade sitt gröna gallerverk och persikans fina kind
rodnade mot solen; men ännu flankerades det åldriga
slottet af sina fyra vördnadsbjudande hörntorn, och
bottenvåningen hade bibehållit sina små blyinlagda
rutor, på hvilka solen, sedan århundraden tillbaka,
inbränt färgskiftande hieroglyfer. I form af drakar och
lejon, fortsatte väderflöjlarne sitt oroliga lif, nomadiskt,
men ändå stationärt, och en präktig fris af huggen
sten uppbar den spetsiga takåsen med dess många små
vindsgluggar, hvilka nästan liknade skottgluggar. En
mindre i en vinkel af byggnaden förstucken bakdörr
hade kanske i fordna dagar tjenat slottets försvarare
till utgångspunkt vid deras utfall mot en belägrande
fiende; nu ledde den helt fredligt från köket till
gården. Genom de öppna fönstren, hvilkas ovanliga djuplek
intygade byggnadens gammaldags fasthet, fläktade nu för
vinden präktiga gardiner, som, med deras lätta, eleganta
drapering, vittnade om en modern tapetserares konstfärdighet.
Öfver sjelfva hufvudingången glänste, artistiskt
uthugget i sten, det Stormsvärdska vapnet, enkelt,
liksom alla dylika från en tidigare period, med endast
tvenne fält, det ena föreställande ett draget svärd, det
andra en mur, mot hvilken blifvit rest en stormstege.
Men liksom för att tillintetgöra hvarje illusion
på det antikas område, för att hindra tanken att, vid
åsynen af det gamla slottet, förirra sig i forntiden,
stod i porthvalfvet just under Stjernsvärdska vapnet
en halfsömnig betjent i ett splitter nytt livré, och åt,
i idylliskt lugn, på en smörgås. Några fasaner, hvilka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
