- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
90

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

”sidoinflytandet”, för det han icke räknat för rof att beskylla
generalen för roflystnad, menskligen att se, inskränker
sig till ett par riksdalers böter för otillbörligt skrifsätt.»

»Sannerligen,» utbröt generalen, »jag vet hvilka som
skrifvit vår nu gällande lag; men det vet jag, att dessa
herrar icke gjort det minsta att skydda hederliga och
fredälskande medborgare från chikaner, chikaner i
tidningarne, chikaner inför rätta, chikaner lifvet igenom,
chikaner ännu i grafven. Det är en lumpen, en
orättfärdig utväg att ta sin tillflygt till knytnäfverätten;
men sannerligen jag tror, att något annat återstår för
en hederlig man, som vill ha rättvisa öfvad mot
skändaren af sin heder!»

»Skulle du icke, bäste Stormsvärd,» inföll
generalskan, »kunna till ett annat tillfälle uppskjuta
öfverläggningen om din process? Du är allt redan litet
ond, och jag fruktar, att denna din sinnesstämning
kommer snarare att höja, än sänka sig vid ett förnyadt
genomgående af den förargliga skriften. Du vet, att
doktorerna varnat dig för häftiga sinnesrörelser.»

»Då jag, efter affären vid Bornhöft, låg sårad och
halft förblödd på valplatsen, förklarade mig doktorerne
vara utan hopp och öfvergåfvo mig; nu tar jag min
revanche och öfverger dem,» svarade generalen, som
icke alldeles saknade sin ålders vanliga benägenhet för
motsägelse. »Du har annars rätt, Charlotte lilla, att
jag är ond, och jag ber både dig och mina gäster om
ursäkt, att jag dermed låtit öfverrumpla mig — jag
vet, att det är dubbelt oartigt — men alltsedan pojkåren
känner jag mig ytterst retlig för förolämpningar;
det är ännu några droppar qvar af ungdomsblodet,
som sjuda öfver, då man rör på den ömma strängen
af min hederskänsla. Men åldern tar också snart ut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free