- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
94

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på den ädla, högtänkta Rebecka, den järnhårde Front
de Boeuf, den kunglige äfventyraren Richard
Lejonhjerta» . . .

I detsamma hördes från det öppnade fönstret några
spridda, obeskrifligt ljufva ackorder.

»Det är min eolsharpa,» hviskade fru Stormsvärd,
liksom rädd att störa den osynlige virtuosen. »I dag
spelar hon för första gången, sedan jag fick henne.»

Generalskan närmade sig fönstret, och med henne
Segerstjerna.

Med lutadt hufvud, med spänd blick, med ett finger
lätt hvilande mot läpparne, för att ålägga tystnad,
lyssnade fru Stormsvärd till den underbart sköna
serenad, som luftens andar gåfvo henne i den stilla,
klara sommarqvällen, hvars i vester sjunkande purpur
återglänste öfver skogstopparne och i den långa raden
af fönster på Wikingbo. Det glada fogelqvittret
förstummades inför dessa aldrig hörda tonfall; kanske
tilltrodde sig icke de små, vingade sångarne att, med
något hopp om framgång, försöka en täflan med de
skära, etheriska melodier, hvilka dallrade från eolsharpans
strängar. Helt och hållet försjunken i åhörande,
märkte icke generalskan, att hennes näsduk sakta gled
ur handen och sjönk ned på det bonade golfvet.
Segerstjerna upptog den hastigt; han inandades den milda
parfym, som spriddes från den fina, silkeslena väfnaden,
från det konstrika spetsverket. I förhoppning att
icke ses af den alltjemt lyssnande generalskan, tryckte
han näsduken till sina läppar. I detsamma utdog den
lätta fläkt, hvilken satt eolsharpans strängar i rörelse;
musiken tystnade. Fru Stormsvärd vände sig om, och
bugande öfverlemnade Segerstjerna näsduken, som ännu
glödde efter hans förstulna kyss. Rodnande — ty

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free