Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
puttrande grytan, men betraktades ändock med giriga
blickar af en vidpass trettonårig gosse, som, på en pall
framför den lilla brasan, läste sin kateches och samtidigt
vaktade elden.
Man ser ofta fattig mans barn, hvilka den Gud,
som lindrar vinden för det klippta lammet, underbart
uppehåller, skyler dem i deras trasor, närer dem i
deras elände, barn, hvilka, sprungna ur armodets kojor,
bära helsans rosor på sina kinder, ur hvilkas ögon,
obekanta med tårarne qväller endast lif och glädje.
Den, som någon gång rest genom Sveriges fattigaste,
magraste nejder, har säkert gjort bekantskap med
en eller annan af dessa muntra och friska barn af det
djupaste armod, hvilkas tillvaro vore en gåta, om icke
Guds förbarmande vore en visshet. En af dessa lyckliga
arma var dock icke den gosse, vi nyss infört i
läsarens bekantskap. Hans bleka, infallna kinder, hans
onaturligt uppdrifna mage gåfvo tillkänna, att hungern
hos honom fått vexla med bruket af opassande
näringsmedel; öfver hans hvita panna drogo sig redan ett
par skrynkor, som eländet ditpenslat; hans ursprungligen
fina, vackra ansigte hade en gulaktig, sjuklig färg
— nöden hade gripit hårdt kring den spädes lifsrötter.
Gossen hade låtit katechesen sjunka ned på sitt knä,
medan hans blickar oafvändt stirrade in i elden. En
egen besynnerlig förnöjelse målade sig i hans bleka
anletsdrag, då han såg lågan fladdra upp och ned och
spraka i det våta bränslet. Var det samma medfödda
begär efter ljus, som kommer den nyfödde att sträcka
armarne mot allting glänsande, hvilket ännu hos
trettonåringen utöfvade sitt gamla inflytande, och förmådde
honom att, med all en forskares granskande uppmärksamhet,
utan uppehåll blicka in i elden? Behöfde det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>