Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, dristig man har lyckan i följe. Du ser, att
jag icke haft med obarmhertigt folk att göra — en
hel bulla!»
»Men vill ni icke äta sjelf, morfar?» frågade gossen.
»Det är mer än nog för oss begge.»
»Herren bevare mig derifrån!» yttrade fiskaren,
hvars härdade kropp skakades af en lätt rysning.
Med en brinnande matlust, som mången förslöad
gastronom skulle velat betala med högar af guld,
förtärde gossen det syrade rågbrödet, hvilket, i all sin
enkelhet, för honom var en högtidsmåltid.
»Det är ändå som morfar brukar säga, att guld
är bra, men kakan är bättre,» yttrade gossen i
öfvermåttet af sin glädje, att en gång börja känna sig
riktigt mätt.
»Nå nå, hunger är god för matleda, min kära
Anders, och hungrig var du, som en varg.»
»Åh, som en björn, morfar! Den som ändå kunde
ha bröd, liksom fisken har vatten, och, liksom han
dricker när han vill, äta när man ville! Det skulle
vara muntert! Herre Gud, den som hade det så godt,
som baron på Björneborg, och vore så förnäm, som han!»
»Adel utan dygd är lykta utan ljus, gosse!» svarade
fiskaren och skakade på hufvudet; »höga träd blåsa snart
omkull.»
»Åh, morfar, baron står sig nog; han är karl för
sin hatt. Men hör nu, far, tag er då åtminstone en
bit; det räcker ju godt för oss båda. Icke skall ni
svälta er, för att jag skall ha något till frukost i
morgon.»
»Det är icke borta, hvad man ger sin gris,» sade
gubben och klappade barnet på hufvudet. »Sjelf är
jag just icke hungrig; jag har annat att tänka på.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
