- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
174

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

arrendekontrakt, bland annat, åtagit sig att utgöra tvenne
körslor i veckan, dem husbonden vanligen bestämmer
till staden — sju mil fram och sju mil tillbaka. Du
inser lätt, hvarföre den arma hästen icke har ett uns
kött på sin knotiga lekamen!»

»Och hvarföre uppsäger icke bonden ett så förstörande
kontrakt? Sunda förnuftet måtte väl visa honom
orimligheten af en dylik förbindelse.»

»Innan arrendetiden gått ut, har han blifvit på rest
med både ett och annat. Och den, som baronen en
gång fått i sina klor, är ohjelpligare fast, än om han
vore i djefvulens. Betrakta endast det drag af jemmer,
som står pregladt i bondens anlete!»

»Och detta förtryck har ännu icke framkallat våld?
Har ingen försökt att sätta sig upp mot slafpiskan?»

»Tills vidare tiger och lider man; Gud vet, hvad som
kan följa. Du minns Alfieris sköna strof:

         Servi siam’, sí, ma servi frementi.”


I detsamma förnummo de begge vännerna ljuden af
en glad, landligt enkel melodi.

»Det låter godt och trefligt!» utropade Stålkula;
»näst en sådan musik, som den heliga veckans miserere
i Sixtinska kapellet, hvars sublima majestät trycker
menniskan till stoftet, liksom inför närvaron af en gud,
näst den katholska kyrkomusiken i all dess ljufhet och
all dess herrlighet, vet jag ingenting, som mera
behagligt smeker mitt öra, än jodeln, vallqvädet, våra
hornlåtar, våra folkvisor, än en glad sång i en fri
natur!»

Snart kommo vandrarne tillräckligt nära sångaren,
för att äfven kunna uppfatta orden af hans visa. Han
sjöng:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free