Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det är icke möjligt, general! En sådan ljusets
engel, som vår nådiga fru, kan icke stiga ner till en
låghet. Och lågt vore det, att glömma sina pligter
mot en make, så god, så öm, som generalen.»
»Hvem har här talat om glömska af pligter?» ropade
generalen uppbrusande. »Hur kunde ett så vanvettigt
ord komma öfver dina läppar? Hvem vågar anklaga
min hustru, om äfven hennes hjerta skulle slå
varmare för någon annan, än för mig? Hon står ändå
skuldfri inför verlden, inför Gud. Hennes samvete
är rent; öfver sin kärlek rår hon icke sjelf, och jag
vill se den, som djerfves kasta en skymt till skugga
öfver hennes rykte!»
»Nu känner jag igen min general; det der var en
gnista af den gamla elden! Men, med förlof sagdt, nu
bestraffade generalen mig orättvist. Ingen kan vara mera
färdig, än jag, att i lif och död försvara vår goda,
älskade matmor; och jag, äfven jag ville se den, som
vågade kasta skugga på hennes rykte. Har också min
gamla sabel redan hunnit rosta fast i slidan, skulle
den då flyga ut, som en blixt, för att straffa
belackaren.»
»Fastän vi snart haft trettio års fred, sitter ändå
knekten i dig, sergeant Brun; allt krutet hos dig är
ännu icke afbrunnet. Men nu vet du, hvilken den
spökbild är, som jagar sömnen från mina ögonlock.
Gå nu och lägg dig; dina gamla ben kunna väl behöfva
hvila.»
»Förlåt, nådig general, men dertill säger jag
bestämdt nej, ända intilldess jag ser generalen sjelf i
säng. En gammal soldat lemnar icke på det sättet
sin general i sticket.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
