Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag väl endera dagen flytta in i fattigstugan. Men
skulle ni icke vilja ta en styrkdryck med er? Jag vet
dem, som aldrig ge sig ut på nattresor, utan att ha
något i lomma-flaskan.»
»Nej,» afbröt Sven, »för mycket skämmer allt; det
går icke an att vara på kapurr, då man färdas krångliga
vägar. Nej, tack, moster; det kan väl vara din,
men är icke vår fördel.»
»Skulle ni serskildt behöfva något för resan i afton,»
tillade lönnkrögerskan hviskande, »så vill jag säga er,
att alla vår vän Raffels[1] remedier ligga gömda här
hos mig, och jag öppnar gerna skafferiet för så hedersamma
gäster, som ni.»
»Ah, vi äro försedda med allt, som kan tarfvas; vi
ge oss icke i väg, utan att ha matsäcken i ordning;
det fattades bara dina välönskningar, hedersmoster,
för att vi skulle vara fullt utrustade. Tack emellertid
för det goda tillbudet! Det är roligt att se, att du
icke glömmer dina gamla vänner. Adjö, adjö!»
»Välkomna snart tillbaka!» ropade lönnkrögerskan
efter de bortgående; »jag skall öppna för er, om det
vore midt i natten, ja, till och med om ni hade
länsmannen hack i häl efter er.»
De båda förbrylarne vandrade en stund, tigande,
bredvid hvarandra. Tunga moln hade öfverdragit himlen,
och ett oväder tycktes vara i annalkande; ojemna
väderilar, som ömsom gingo och kommo, skakade
trädens grenar; hvirflar af damm höjde sig på
landsvägen.
»Det måtte väl, för f-n i våld, icke bli åska,»
yttrade Sven Isaksson; »då ha vi snart hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
