Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag lyckats blifva dem qvitt, och det är icke rätt att
ljuga; men, med ett godt ändamål i sigte, behöfver
man dock icke räkna så noga — endast på detta sätt
kunde jag undandraga mig att vara dem till tjenst vid
deras syndiga förehafvanden deruppe på theatern.»
Knappt hade baronen hunnit blifva ensam, förrän
hans blickar, hans tankar gingo åter till hans själs
dyrbaraste klenod, hans kassakista. Det låg något af
älskarens förtjusning i de glödande ögonkast, hvarmed
han betraktade den tunga jernkolossen. Alla de olika
känslor af tillgifvenhet och ömhet, som vanligen röra
sig i ett menniskobröst, hade hos honom koncentrerat
sig i en enda allt uppslukande passion — han hade
ingen mor, ingen maka, intet barn att älska: han
älskade endast sitt guld. För baron Björnklo var
rikedomen icke mera ett medel, utan ett mål; han ville
icke använda, endast samla. Ju digrare hans skatter
stego i höjden, desto villigare slog hans hjerta af en
känsla, som innebar något af fadersglädje. De voro hans
själs barn, fostren af hans omtänksamhet och hushållsdrift,
dessa vexande rikedomar, med deras aldrig tröttnande
förmåga att föröka sig. De hade kostat honom
mången försakelse: mången natt hade han vakat vid
den kista, som inneslöt hvad han hade kärast på
jorden: tanken på hans älsklingar och deras framtid hade
icke sällan stört hans lugn och grumlat hans glädje;
men, liksom en mor ofta fäster sig lifligast vid de
barn, som kostat henne de hetaste smärtorna, den
största sjelfuppoffringen, så hade äfven baron Björnklo
känt sig desto innerligare dragen mot sina skatter,
ju större den vård, den omsorg, den försakande
tillgifvenhet varit, som han egnat dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
