- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
223

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grefvinnan Grönlund, »att dricka kaffe klockan half sex,
då man ätit middag klockan två.»

»Och jag fruktar,» svarade grefvinnan, i det hon
förde en thesked af den omtalade drycken till sina
läppar, »att det ingår mycket cikoria i baron Björnklos
kaffe.»

»Och får jag säga min mening,» inföll fru Pestilentia,
hvilken, svällande, så mycket hennes magerhet tillät,
af tillfredsställd stolthet, hade fått plats på andra
sidan om grefvinnan Grönlund, »så nog kunde en herre,
som baron, låtit oss få litet bisquiter, i stället för
de här skorporna. Han tyckes riktigt vilja pröfva våra
tänder.»

Grefvinnan Grönlund, som för endast ett par veckor
sedan utrustat sig med en alldeles ny uppsättning
tänder af herr Collins godkända tillverkning, rodnade,
antagligen för sista gången i sin lefnad, vid denna, i
hennes tycke, oförskämda anspelning på ett förhållande,
hvilket hon tills dato trott vara en hemlighet emellan
sig och tanddoktorn. Emellertid svarade hon temligen
ampert: »Tror frun, att choken blir för stark, går
det ju an att låta skorpan ligga.»

Fru Pestilentia, som visserligen aldrig i sin lefnad
haft för afsigt att säga en så kallad grefvinna något
stötande, blef serdeles flat vid detta tvära utfall, och
visade i häpenheten, utan att sjelf veta derom, tvenne
rader gula tänder, starka och stora som betar.

Grefvinnan Grönlund, som häri såg ett djerft,
utmanande skryt, hade svårt att lägga band på den vrede,
som våldsamt jagade hennes ädla blod åt hjertat. »Min
bästa fru Pestilentia,» yttrade hon, »jag har sett en
gammal karrikatyr öfver en biskop i Götheborg, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free