- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
234

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rädda henne? Hon var solen i hans förut så glädjelösa
lif; dess ljus skulle, i alla fall, ha slocknat med
henne.

I klädlogen, såsom belägen mera aflägset från
eldens uppkomst, hade oset ännu icke hunnit stiga till
den qväfvande höjd, som på theatern. Också började
fru Stormsvärd att så småningom återvinna sansningen;
hennes blick klarnade och föll, obeskrifligt mild och
ljuf, på Segerstjerna, som knäböjde vid hennes sida.

»Ni pliktar hårdt för er vänskap mot mig,» sade
generalskan: »det är tanken att rädda mig som kostar
er lifvet; hade ni flytt, som de andra, skulle jag
ensam vara offret.»

»Finge jag välja emellan en plats derute bland dem,
som jubla öfver sin frälsning, och platsen här vid er
sida, tro mig, jag valde den sednare!»

»Men då det är vårt öde att dö tillsamman, låtom
oss bedja tillsamman, Segerstjerna! låtom oss bedja
om styrka i den sista svåra stunden!»

»Ja, låtom oss bedja! Men innandess, Charlotte,
måste jag för dina fötter bikta mitt hjertas hemlighet;
nu, då allt hopp är ute, då ingen mensklig makt mera
kan rädda oss, må jag yppa hvad jag evigt hade
ernat förtiga! Denna död, Charlotte, som skrider oss
allt närmare och närmare, den är ljuf för mig: jag
får dö med den jag älskar högst på jorden, med dig,
Charlotte; jag får draga min sista suck vid dina
fötter, med mitt bristande öga spegladt i ditt! Det är
endast du, Charlotte, som har rätt att klaga: jag
finner mitt öde afundsvärdt!»

»Vid randen af grafven vore förställning ett brott.
Kan det göra känslan af din sjelfuppoffring mindre
bitter, kan det gjuta en droppe balsam i de dödsqval,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free