Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke mera för äran att nämnas millionär! Ja, jag är
säkert offer för en skändlig anläggning, för djefvulska
stämplingar! Men jag skall rycka slöjan af denna
oerhörda nedrighet; jag skall tränga mordbrännaren
på spåren och tvinga honom att ge mig tillbaka mina
skatter, som han sköflat! Ja, jag skall ha ersättning,
full ersättning, på skilling och runstycke!»
Sålunda kretsades den olyckliges tankar, utan just
mycket sammanhang och reda, kring hans i lågorna
begrafda skatter. Han förblef under dessa sina
utgjutelser mera ett föremål för den omgifvande mängdens
förakt, än för dess medlidande. Mången såg i branden
ett Guds straff öfver bondplågaren och penningedyrkaren;
den gloria af gudsfruktan, hvarmed Björnklo
plägade maskera rofdjursdragen och deraf han sjelf
i viss mån lät narra sig, hade kunnat förblända
endast de mest lättrogna, och i allmänna omdömet
gällde han för en husbonde, som var allt annat än
»kristlig» mot sina underhafvande, för en affärsman,
hvilken, så snart tillfälle yppade sig, var jude. Banden
af den yttre aktning, som ändå rikedomen merendels
vet att tilltvinga sig, började också att i betydlig mån
lossna, då man hörde baronen i sin förtvillans
hyperboler sjelf benämna sig tiggare, då man visste, att
hans kassakista hade en ytterst äfventyrlig plats i den
hetaste elden, hvarur man troligtvis, då lågorna lagt
sig, endast förmådde rädda askan af en omätlig
förmögenhet.
Också företogo sig åtskillige af de inbjudna gästerna
att utan ett afskedsord till deras i gräset utsträckte
värd, skyndsamligen anträda hemresan från Björneborg.
Expeditions-sekreteraren af Roffelli befallde fram sin
vagn, och yttrade med en böjning på axlarne: »Min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
