Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frodiga ängar, hvilka ståtliga ekskogar! Och allt hvad
ni ser tillhör er! Ni har, vid Gud, intet skäl att
förtvifla! Med en sådan egendom, med er drift, er
omtanka, och hvarföre också icke med er sparsamhet,
har ni snart en ny kassakista åter bräddad.»
»Ack, det går långsamt, mycket långsamt!» suckade
baronen; »penningen skrider så fruktansvärdt trögt i
höjden! Gud vare mig nådig i mitt stora elände!»
Det var mera, än generalen kunde fördraga. Han
vände tvärt ryggen åt den snyftande mammonsträlen;
och sedan han öfvertygat sig, att ingen fara hotade de
kringgränsande byggnaderna, afreste han jemte sin fru
från brandstället.
Segerstjerna fick en obeskrifligt vacker afskedsblick af
den sköna generalskan. Alltifrån det ögonblick, då han,
viss om den älskades genkärlek, viss om sin räddning
undan en nästan oundviklig död i lågorna, störtade ut
i det fria, hade han befunnit sig i ett tillstånd af
hänryckning, af känslolöshet för alla yttre intryck, som
kom honom att glömma allt, utom den lycksalighet,
hvilken fyllde hans bröst, vidgade hans andedrag och
glänste i hans ögon. Han märkte knappt mera
eldsvådan; han såg icke baronen, som, jemrande, krälade
i stoftet; han hörde icke oväsendet, hvilket larmade
omkring honom; fastän fröknarne Roffelli och Grönlund,
i sina lätta theater-kostymer, nästan snuddade invid
honom, förmådde de icke afvinna honom en enda
minuts uppmärksamhet — han hade öga endast för den
ståtliga, sköna qvinna, som nyss sagt, att hon älskade
honom; han lefde helt och hållet i denna känsla af
ren, innerlig förtjusning, hvars himmelska dagg så
sällan faller öfver lifvets trumpna, torra nejder. Men
dock sjönk en droppe af malört, en tanke på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
