Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kapitel 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ELFTE KAPITLET.
Knappt hade generalskan, hemkommen från branden
på Björneborg, tagit godnatt af sin make och inträdt i
sina enskilda rum, förrän hon genast afskedade
kammarjungfrun, hvars öron redan begärligt vidgades, i
hopp att få erfara något om eldsvådan, hvaraf det
blodiga återskenet varit skönjbart ända till Wikingbo.
»Min Gud! min Gud!» suckade generalskan, sedan
hon blifvit ensam, och knäppte hårdt tillsamman sina
små händer, från hvilka diamantringarne blixtrade mot
ljuset, »hvad har jag gjort, i den fulla öfvertygelsen,
att jag stod på evigbetens tröskel, att endast några
korta ögonblick återstodo mig, för att uttala mitt lifs
enda hemlighet! Bättre, om jag fått dö i lågorna, än
lefva, med min tro lofvad åt en, min kärlek åt en
annan! Olyckliga, grymma, förfärliga stund, som, istället
för att blott ge döden, ger smärta och samvetsqval
åt ett helt lif! Huru skall jag någonsin kunna blicka
min make klart och öppet i ögonen, sedan jag svikit
hans förtroende och tillsagt en annan den kärlek, som
borde vara hans egendom? Och äfven inför Segerstjerna
måste jag rodna. Hvad skall han, i djupet af sitt
hjerta, tänka om den gifta hustru, som otvunget
bekänner, att hon älskar honom, som icke gör en enda
ansträngning, för att med qvinlig värdighet dölja denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0248.html
