Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom till följeslagerska genom lifvet! Måtte
belåtenhet och frid gjuta sin balsam i ert hjerta! Och, för
att tala ett ord äfven om den, som i dag går bort från
hvad han har kärast på jorden: aldrig skall han ge er
anledning att ångra den blick af utmärkelse, ni skänkt
honom; minnet af er skall han bevara såsom sitt
skönaste och sitt — stoltaste minne; ingen skall veta,
ingen skall ana hans hemlighet; ingen skall någonsin
till er öfverföra hans varma, trofasta helsning, men
ert eget hjerta skall säga er, att hans första och sista
tanka är ni, Charlotte! . . . Låt mig ännu en gång
betrakta dessa ljufva drag, som skulle varit min lefnads
lycka, derest lycka någonsin varit mig beskärd — ännu
blott ett enda ögonblick!»
»Men detta, Segerstjerna, är det sista! Jag har
uppfyllt er önskan; jag har kommit för att räcka er
min hand till afsked — låtom oss icke göra detta afsked
alltför bittert för oss begge: må vi skiljas, som vänner
skiljas, med saknad, men utan förtviflan! Ännu en
gång — farväl, Segerstjerna! Gud välsigne er!»
Dessa lugna, kalla ord stodo i en grym strid med
den tårfyllda, skälfvande stämma, som framförde dem.
»Hade ni icke redan mitt löfte, vid Gud, Charlotte,
jag gåfve det! Denna skilsmessa är förfärlig! Hvarföre
icke unna mig att någon gång betrakta er höga,
heliga skönhet, och renas vid den klara strålen ur ert
öga, att, smygande i edra spår, till ett minne förvara
blomman, som förtrampats af er fot, att, som den
ringaste af edra underhafvande, få ödmjukt föra er
klädningsfåll till mina läppar! Men hvad! ni gråter — det
föll en tår från ert öga på min hand! Det är dock
ett minne, fastän förgängligt!»
Segerstjernas läppar upphemtade tåren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
