- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
273

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 12

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sätt att se med tvillingoxars ögon lär vara ytterst
fördelaktigt. Ett under dylik ledning uppfördt tempel
förbrännes aldrig af vådeld, och en sålunda utstakad
kyrkogård blir aldrig skådeplats för några svårare
nattscener ur andeverlden.

Gick man härefter kyrkan litet närmare, så kunde
man på sjelfva kyrkdörrens jernbeslag upptäcka några
bristfälligheter. Socknens fiskare hade, i en hastig
vändning, tillegnat sig metallen, för att deraf göra
metkrokar. Det finns icke bättre metkrok i kristenheten,
än den, som tillverkas af kyrkan frånryckt jern;
fiskarne äro nog kyrksamma att nästan slåss om
företrädet att få nappa på den. Äfven kalkrappningen var
på ett par ställen spräckt och fråntagen: i
kreaturssjukdomar gör kyrkomurs-kalken verkliga underverk.
Till och med sjelfva kyrknyckeln är icke utan sin
betydelse i allmogens vidskepliga traditioner: den med
kikhosta behäftade patient, som dricker ur nyckelpipan,
får sitt onda såsom med en hand bortstruket,
och erfar aldrig mera den ringaste böjelse till
kikning.

Kastade man genom de höga fönstren en blick i det
inre af kyrkan, såg man de hvitmenade väggarne rikt
beprydda med brokiga vapensköldar, hvarifrån ännu
nedhängde flikar af halfförmultnadt krusflor, öfver
hvilka hvilade ett tungt lager af damm, sorgens sinnebild
bredvid glömskans. Socknen, som räknade endast få
sjelfbesuttna bönder, var i öfrigt till hela sin vidd
klufven i tre eller fyra stora egendomar, hvilka ännu icke
undergått så många herresätens slutliga öde att
styckas och återfalla i allmogens händer. De adliga
innehafvarne af dessa besittningar hade efter döden sökt
bereda sig ett rum i sina underhafvandes minne,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free