Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från förtviflan. Hennes sårade sjelfkärlek var den
genius, som förde henne tillbaka till känslan af sina
pligter mot sin make; den, som hon med skäl förmodade,
lättsinnige Stålkula blef så småningom förgäten —
endast jag mindes henne!»
»Men,» invände Segerstjerna, »jag, som känt dig
från dina ynglingaår, som länge varit din nära vän,
borde väl ändå kunnat någon gång hos dig öfverraska
ett drag af sorg, en ännu ej fullt uppklarnad panna,
en i ögonvrån förglömd tår! Vid hvad tid kämpade
du denna tysta, grymma strid med dig sjelf?»
»Du minns den der vintern, då jag stod i spetsen för
så många befängda, galna upptåg, då du sjelf ej sällan
anklagade mig för en nog stormig glädje: det var
min sorgligaste tid; då blödde såret ymnigast.»
»Likväl,» anmärkte Segerstjerna, »sju vintrar ha
redan snögat öfver den der flamman; du är just nu
mogen för en ny.»
Stålkula häftade på sin ungdomsvän en lång,
pröfvande blick; sedan svarade han leende: »Jag afundas
dessa lyckliga organisationer, der ur askan af den gamla
flamman genast en ny låter framtrolla sig; men jag
mäktar, tyvärr, icke följa deras lockande exempel.
Emellertid, om jag just icke kan kalla mig sjelf
lycklig, glädes jag innerligt åt mina vänners lycka. Och
åt de få bland dessa, som lida af melankoli, vill jag,
på grund af det experiment jag sett lyckas på den mig
käraste af dem alla, såsom kurmethod föreslå: en sommar
i Småland!»
SLUT.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
