Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
KUI.T OGH KONST.
liela Europa fortplantade sig den elektriska vågen, och öfverallt
upptäcktes mer eller mindre lutande torn. Ja, äfven hit till oss i
Sverige-kom en liten svallvåg. Man begynte darra för domkyrkotornet i
Göteborg, och i förskräckelsen lät man till och med reparera en del
landskyrkors torn, som sedan årtionden hoppats på tillsyn.
På de flesta ställen inställde sig dock mycket snart det vanliga
lugnet. Men i Venedig skred man till ett mycket omfattande arbete
i och för sina byggnadsminnens skyddande. Lektionen hade varit
alltför grundlig. Den officiella myndigheten för byggnadsminnenas
vård (Ufficio regionale per la conservazione dei monumenti del Vencto)
satte sig i gång till en grundlig undersökning af alla stadens
monumentala byggnader. Just vid denna tidpunkt öfverlämnades den
praktiska ledningen af denna myndighet till arkitekten prof. Max
Ongaro, som sedan dess, understödd af Ufficions dugliga och energiska
arkitekter, åvägabragt ett högst betydelsefullt arbete, ett arbete, som
till sin kvalitet måste betecknas såsom förstklassigt. Vid de
omfattande och talrika arbeten som utförts liar man gifvit prof icke
blott på ett utomordentligt samvetsgrant och duktigt konstruktivt
arbete utan också på en pietet och en konstnärlig takt, som man
knappast skall finna öfverträffad, åtminstone ej utom Italiens gränser.
Vi skola nu närmare betrakta desamma för att se, med hvilka
svårigheter man haft att kämpa och huru man lyckats reda sig
därmed. Den första allmänna undersökningen gaf vid handen, att de
allra flesta af Venedigs mera betydande byggnader, isynnerhet
kyrkorna, undergått ganska betydliga deformationer, och en orsak var
gemensam för dem alla, grundens otillräcklighet. Venedigs
byggnadsgrund hör just ej till de fördelaktigaste. De öar, pä hvilka de
glänsande palatsen och kyrkorna resa sig, äro bildade af den »fango»,
hvartill de stora, där utfallande alpfloderna ständigt lämnat nytt
material. Denna fango består af tätt växlande skikt af fin sand och
lera. Till sin konsistens är den ganska fast, och om den komprimeras,
erbjuder den en tämligen god byggnadsgrund, men den har den
stora olägenheten att vara utsatt för tidvattnets verkningar. Den
oupphörliga strömningen ut och in af tidvattnet drager alltid med
sig en liten kvantitet sand och lera, och efter en viss tidrymd är en
grundmur tämligen underminerad och sjunker, visserligen kanske
blott någon millimeter hvarje gång, men under århundraden addera
sig dessa till både cm. och dm. Till denna partiella rörelse i grunden
kommer en annan generell sådan. Hela kuststräckan från Aquileia
ända ned till söder om Ravenna, alltså det land, som småningom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
