Kult och Konst. Tidskrift för hymnologi, kyrkomusik, kyrklig bildande konst samt liturgiska frågor i allmänhet / Dubbelhäfte 1905 / 15 (1905-1908) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Frari är ett konsthistoriskt monument af högt värde, och vi vilja
sätta det i stånd att på tydligaste och klaraste sätt själft berätta
sin historia för betraktaren utan lärda mellanhänder. Det är som
ett illa medfaret illumineradt pergamentsbref, på hvilket generation
efter generation skrifvit. Finna vi ett sådant, så befria vi det från
smuts och från det gråpapperslager, hvarmed det tilläfventyrs
blifvit öfverklistradt. Vi glädja oss åt hvarje rad, hvarje bokstaf
vi kunna läsa, men vi pränta icke dit dem, som af tiden
utplånats, äfven om vi tro oss veta, hvilka de varit. Ej heller radera vi
bort de rader, som äro skrifna med renässanshandstil, för att blott
hafva kvar det präntade munklatinet. Skulle vi låta förleda oss till
något sådant, blefve vi genast af alla ansedda som förfalskare.

Fig. 14.

Ungefär så har man tänkt
också vid Fraris dekorativa
restaurering. Det hela har egentligen
endast bestått däruti, att man
aflägsnat det gråbruna
kalkfärgslager, hvarmed hela kyrkans inre
en gång öfverdragas. Och
därvid hafva kommit i dagen målade
dekorationer från vidt skilda
tider och af vidt skilda stilarter.
Vi skola betrakta dessa arbeten
något mera i detalj, ty det är
just i fråga om dylika arbeten,
som det syndas så oerhördt och
så ofta vid restaureringar.

Kolonnerna och andra delar af naturlig sten ha borstats rena
från färg, men ej renhuggits. Därigenom har ej deras yta förlorat
sin ålderdomliga färg. Då väggarna började befrias från det gråa
öfverdraget, fann man dem helt betäckta med en målad
tegeldekoration al fresco. Muren är ju i sig själf uppförd af tegel, men man
fann tydligen under medeltiden, att den råa tegelmuren var alltför
skiftande och ojämn i sin färg, hvarför den helt putsades, och man
gaf den al fresco en enhetlig, röd färg, på hvilken tegelfogar
målades med hvitt. Detta behandlingssätt af murarna är mycket
vanligt i Venedigs gotiska kyrkor. Man har funnit det både i
SS. Giovanni e Paolo och i S. Stefano m. fl. Det är en synnerligen
verkningsfull murbehandling och gifver en djup, varm grundton åt
interiören, och mot den röda muren som bakgrund göra sig de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>