Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
KULT OCH KONST.
Ett arbete, som i hög grad ådagalagt denna sanning, är den
påbörjade restaureringen af S. Niccolo dei Mendicoli. Få äro
sannolikt de, som styrt sina steg ut till den aflägsna del af östaden, där
denna lilla kyrka ligger dold. Det är en egendomlig och intressant
del af staden, en af dess allra först bebyggda delar, hvars fattiga
fiskarbefolkning långt fram i tiden bildade ett slags stat i staten med
stor själfständighet och från den öfriga befolkningen afskild karaktär.
En bestämd dag på året foro de alla till hafs för att göra ett Gudi
behageligt fiskafänge, och fångsten den dagen tillhörde Madonnan
och S. Niccolo, deras kyrkhelgon. Äfven andra poetiska traditioner
knyta sig till den lilla undangömda kyrkan, men höra ej hemma i
detta sammanhang. Kyrkan
är af mycket gammalt datum,
men helt och hållet ombyggd
under tidig gotisk tid.
Sedermera blef den under
renässansen fullständigt
omdekorerad invändigt med rik
förgylld stuckering omkring
bågar och fönster samt erhöll
ett måladt plafondtak. Fig.
24 visar kyrkans
hufvudfor-mer efter denna
omgestaltning. Den hade emellertid
börjat fä så mycket sprickor
och så mänga sättningar, att
man måste skrida till
restaurering. Denna uppdrogs ät arkitekten professor Del Piccolo, som
äfvenledes är en af Ufficio regionales arkitekter. En noggrannare
undersökning af kyrkan visade, att skadorna voro af den art, att
de i Venedig vanliga orsakerna ej ensamma kunde förorsakat dem.
Man började därför försiktigt att aflägsna stuckornamentens
skymmande omhölje bit för bit (naturligtvis utan att förstöra dem!), och
då upptäckte man, att kyrkans ursprungliga konstruktion följt de
konturer, som å fig. 24 äro prickade. För att vinna symmetri hade
renässansdekoratören helt enkelt tagit bort kolonnerna A i kyrkans
västra ända, men han hade icke slagit in en ny båge i stället för de
båda nedbrutna. Man högg helt enkelt ut bågformen i murmassan
och täckte det hela med stuckornament. Naturligtvis har detta
hämnat sig med tiden, och mycket svära sprickor ha uppstått. Vidare kon-
Fig. 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
