Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
KULT OCH KONST.
kampanilens återuppförande. Knappt hade man hämtat sig från
förskräckelsen öfver den oerhörda förlusten, förrän tanken pä
återupp-förandet af detta stadens karakteristiska vårdtecken föddes. Och
genast omfattades tanken med hänförelse. Medel strömmade rikligt
från kommun och stat, och enskilda både inom och utom Italien
sände sin tribut. Beslutet fattades, en kommission tillsattes, och ett
särskildt byggnadskontor inrättades för saken.
Det kan ju synas, som om detta vore ett fullständigt affall frän
principen att ej göra »gammalt nytt», att ej förfalska historiska
konstverk. Ja, strängt taget är det sä, det måste medgifvas, och
mycket kunde ju anföras mot ett sådant nyuppförande. Men det måste
också medgifvas, att principrytteri ej är lyckligt. Undantag måste
alltid finnas äfven från de sundaste principer. Och att i detta fall
ett undantag måste göras, det torde alla vara villiga att erkänna, som
en gång sett Marcuskampanilens silhuett teckna sig mot den blåa
luften, bildande accenten, utropstecknet för det måleriska jubelrop, som
brusar en tillmötes vid åsynen af Marcusplatsen.
Det är heller icke principfrågan, som vållat kommissionen och
arkitekterna det mesta hufvudbryet. Det är den nya grundläggningen
och därmed sammanhängande frågor. Att här fullständigt genomgå
denna angelägenhets utveckling i alla dess skeden skulle, ehuru af
stort tekniskt intresse, taga alltför stort utrymme. Den frågan kunde
förtjäna sin egen uppsats. Vi vilja blott relatera, hvad som i
verkligheten utförts och huru långt arbetet nu (intill slutet af 1904)
fortskridit.
Sedan alla resterna af det fallna tornet undanskaffats, hvarvid
hvarje bit blifvit sorterad och allt af intresse magasinerats, frilades
den gamla grunden. Den bestod af en massiv klump af olika
stenarter, hvilande på stående pålar. Undersökningar gåfvo vid handen,
att många af dessa voro multnade, och ett stort parti, bland dem
professor Ongaro, röstade för, att man borde rifva äfven denna klump
för att sedan kunna bygga ett helt nytt fundament med större
utsträckning än det gamla och på helt nya och friska pålar. Andra
åter förfäktade den åsikten, att man visserligen borde utvidga
fundamentet, men med bibehållande af det gamla, som ju en gång redan
burit den väldiga tyngden och därvid under århundraden hunnit
grundligt sätta sig. Dessutom skulle därigenom sparas högst
väsentligt i kostnad, ansåg man. Denna senare mening afgick med segern.
Man bibehåller alltså den gamla grundklacken, men utvidgar den
högst betydligt åt alla sidor. Svårigheten består naturligtvis uti att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
