Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vår största kyrk.osångsfråga.
63
sin begåfning åt en hittills försummad afdelning, den för barn och
skolungdom, har gjort ett lyckligt och efterföljansvärdt grepp, då
han lämpat följande benäget insända »psalm för barn» till den gamla
härliga melodien 327 i 1697 års koralbok, med en viss återklang af den
folkliga stämningen i gamla psalmens i:a strof samt ett lyckligt
funnet omkväde.
Psalm för barn.
I barns och spenabarns mun har Du lagt ditt lof.»
Dav. ps. 8.
Mel.: = 1697 års koralpsb. 327.
Hvem är som vår Fader? Han himmel och jord
af intet har skapat, allen’ med sitt ord:
Sol, måne och stjärnor på himmelen blå
och alla de blomster i markerna månd’1 stå.
Sjutig Herrens lof, min själ, i morgonstunden!
Hur(u) härligt och vist har ej allt blifvit gjordt.
Sin Mästare prisar det verket så stort.
Han människan skapade sist till sin bild,
att vara hans barn, frän sin Fader aldrig1 skild.
Sjung Herrens lof, min själ, i morgonstunden’.
Han mättar allt lefvande, gifver dem nog,
all fänad pä marken, hvar fågel i skog.2
Till mig han ock ser,3 och han sörjer för mig.
Det barn, honom älskar, upptager1 han till sig.
Sjung Herrens lof, min själ, i morgonstunden’.
Fast världen är stor och Guds himmel är skön,
för mer än den ringaste varelses bön,
sä4 ber jag: min Fader och Frälsare mild,
hjälp, att jag uppsåtligt ej fläcka må1 din bild!
Sjung Herrens lof, min själ, i morgonstunden!
Edvard Evers.
1 För alt, ej behöfva ändra melodien i 4’.e versradens slut, och för att orden ej
nia komma i en både textuellt och musikaliskt ful kollision med melodiens egendomliga
musikaliska accentuering där, ha vi i denna versrad inom hvarje strof tillagt en stafvelse:
i i:a strofen ordet månd; i z:a ordet aldrig i st. f. ordet ej; i 3’.e upptager 1 st. f.
upptar; i 4:e strofen ordet ma.
2 Vi föreslå denna versrr.d i st. f. (T:s: »De örnar på bergen, korpungar i skog*.
3 Af musikaliska (men äfven språkliga) skäl föreslås denna ordställning i st. f.
ff:s: ->Han ser ock till mig*.
4 Ff. har här: Ty.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
