Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
kult 0c1i konst.
tunga, klassiccrande former — är ofta nog så pompöst och ståtligt,
åtminstone alls inte sämre än många andra denna tid kunde
åstadkomma. Det är framför allt i det figurala — och det figurala älskar
han tyvärr mycket — han visar sin betydliga underlägsenhet. I det
stycket blef han aldrig annat än en klåpare. Likafullt visste han att
gifva sina allegoriska damer och bibliska reliefer de stolta och
storordigt braskande låter, som så länge representerat och ännu
representerade religiös konst, och hans framgång var härmed vunnen.
Åtminstone på landet, där han var klok nog att söka sin kundkrets.
Där voro prostar och sockenstämmornas vördiga bisittare storförtjusta
i hans talang, och till slut bar honom hans rykte ända därhän, att
han fick arbeta för rikets förnämsta kyrka.
Första gången vi med säkerhet möta mäster Granlunds namn är
år 1747, då han för Fröshults kyrka i Uppland förfärdigade en
predikstol.1 Redan ett par år förut är det dock måhända möjligt
att komma mästarens verksamhet på spåren. Ar 1740 blef nämligen
enligt sockenstämmoprotokollet för Husby-Erlinghundra kyrka
(belägen i Uppland liksom alla de församlingar, som nedan skola nämnas) i
kyrkan »opsatt en ny förgylt Rahm omkring den lilla Taflan öfwer
Altarets, och året därpå »blefwo 2:ne helt förgylte Bilder, Tron och Hoppet,
opsatte på Altartaflan». Denna dekoration var utan tvifvel den, som
ännu för några år sedan prydde kyrkan. Nu är den spårlöst
försvunnen, troligen vid den »restaurering», som för ej så synnerligen
länge sedan öfvergick kyrkan och som tyckes afsett att per fas et
nefas ge det gamla — romanska stentemplet en enhetligt »gotisk»
karaktär. Jag känner arbetet blott genom en dålig fotografi, som
visar en kolonn- eller pilasterställning å ömse sidor ett rundbägigt
korfönster, öfver detta en sol eller ett gudsöga, omgifvet af strålar,
och på hvar sin sida om altarbordet ett par »profileurer» — som
tiden kallade dylika flankerande figurer — nämligen de ofvannämnda
Tron och Hoppet med sina vanliga attribut, kalken, korset och
ankaret. Den bakom varande muren målades blå. »Den lilla taflan»
var troligen ett altarskåp, som ännu fick stå kvar på sin gamla plats
men dock senare synes blifvit borttaget.2 Om mästaren till
konstverket nämnes intet i kyrkopapperen. Dess hela uppbyggnad tyckes
1 För sifferuppgifter angående Frösluilts kyrka har jag att tacka kyrkoherde O. S.
Petterson, Fröshult.
3 I ett icke dateradt inventarium från 1700-talet omtalas >en altartafla, hvars öfra
del iir skild från den nedra. På den öfra finnes nattvardens instiftelse, men på den
nedra några gammalmodiga munkbilder.» Till denna notis iir i 1781 års inventarium
tillfogadt: »Nu ny.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
