Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mäster magnus granlund.
95
men pä hvilket hjälplöst sätt är icke reproduktionen gjord! Hela
den stolta kolonnställningen har krympt ihop till ett par tunna
pilastrar med joniska kapitäl, anpassade pä en enkel hvit träram, på
hvilkens bågformiga öfverdel ett par påspikade profilerade lister skola
föreställa den kända gafvelfrontonen och en klumpig moln- och
strål-dekoration ståtar midt emellan tvä lågande kassoletter. Hvitt är
huf-vudfärg — den annalkande gustavianska tidens smak för denna den
nyktraste af alla färger, mer än tråkig när den fär göra sig bred
mellan en kyrkas fyra väggar, har, som vi redan sett, meddelat sig
äfven åt vår landtlige mästare. Pilastrarnas köttröda kulör minner
dock ännu om de äldre altarverkens präktigt rödmarmorerade kolonner,
och de båda snedställda kerubhufvud, som ingå bland öfverdelens
dekorativa element, äro väl reminiscenser af de båda tillbedjande änglar,
som Granlund fordom älskade att se knäböja under taket.
Här har han ej, såsom vanligtvis förut, att tillgå något fönster
att bygga upp det hela omkring. Men han finner på råd. Han
målar den skrofliga muren bakom altaret helt enkelt blå — en
motsvarighet till den bakgrund, den »konsterfarne»
universitetsrit-mästaren Klopper målade och uppsatte bakom midtgruppen i
domkyrkoaltaret —, och det tomma fältet mellan ramens sidor anstränger
han sig att fylla på så sätt att han gör krucifixet, hvilket här som
annorstädes höjer sig på en reliefprydd bröstning, mer än vanligt
stort och massivt och dessutom medelst ett försök att lifva den blä
ytan genom anstrykandet af en starkt rödbrun färg ej blott å
korsstammen men också å Kristusfigurens här och skägg samt ländklädet
kring den korsfästes hvitgipsade kropp (förfärligt!). A ömse sidor
stå Tron och Hoppet i sina sedvanliga attityder.
Arbetet levererades först efter att församlingen tålmodigt väntat
därpå i tre hela år.
Detta är det sista större altarverk, jag känner ur Granlunds
verkstad. Ett sista led i en i sanning ganska skiftande typserie
alltifrån de tunga och ålderdomliga verken i Fröshult och Giresta! Och
står man i den lilla fula landskyrkan inför detta obetydliga, fattiga
arbete och låter tankarna följa den kurva, utvecklingen dragit frän
det prunkande jesuiteraltaret i päfvarnes heliga Rom öfver den målade
trä- och gipsdekorationen i det kätterska nordanlandets
metropolit-kyrka med slutpunkt här ute på den undangömda uppländska
landsbygden, kan man ej underlåta att göra sina reflexioner öfver de
underliga vägar, på hvilka ett konstnärligt motiv gör sin vallfart
genom tid och länder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
