Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM TILLVARATAGANDET AF VÅRA KYRKLIGA BYGGNADSMINNEN.
129
kyrkliga konst. Samlandet af sådana bidrag har likväl äfven här
bedrifvits med ganska godt resultat redan under förre
öfverintendenten A. T. Gellerstedts tjänstetid och fortgår alltjämt med
stegrad energi, men på grund af ämbetsverkets alltför begränsade
tillgångar kan ej kompletteringen ske planmässigt, ej heller med
tillbörlig hänsyn till dess framtida uppgift att främja historieforskningen.
Samlandet tillgår nämligen hufvudsakligen på så sätt, att fotografier
öfver kyrkorna infordras i sammanhang med kyrkobyggnadsärendenas
behandling.
Det enda rationella sättet vore ju, därom äro väl både arkeologer
och arkitekter ense, att de nyssnämnda båda ämbetsverken gemensamt
eller hvar för sig distriktsvis och genom särskildt därför kvalificerade
tjänstemän uppmätte, afbildade och beskrefvo de monument, som ägde
arkeologiskt och konstnärligt värde. Att ett sådant arbetes följdriktiga
genomförande skulle vinna på att dirigeras af en vilja, faller af sig
själft, men äfven med hos oss gällande dubbleringssystem på
området kunde saken ordnas, om blott medel funnes, men där klämmer
skon. Och huru anskaffa medel? Ja, det är den stora frågan.
Mellan anslagsbegäran och anslagsbeviljande är en vidöppen graf. Och
jag vill ej i detta sammanhang söka anvisa något sätt att kunna
krångla sig öfver den. Jag vill här inskränka mig till att antyda,
hur jag anser att saken kan förberedande ordnas och hur jag tror
att en del af de ofvan omtalade garantierna för stäfjandet af
vandaliseringsofoget kunna vinnas.
De lagliga föreskrifternas omredigering i enlighet med en ny
tids rikare erfarenhet och skärpandet af straffbestämmelserna vid fall
af lagbrott har blifvit en tvingande nödvändighet. Äfven den direkta
kontrollen bör bli mera effektiv, och så länge ämbetsverkets Krafter
och tillgångar härför ej räcka till, så bör man, när det gäller kyrkor,
bl. a. göra domkapitlen och under dem kontraktsprostarne
medansvariga till, att de centrala myndigheterna blifva under kunniga om
allt arbete, som har något med kyrkornas ut- och invändiga
förändring att skaffa.
Den anda, som numera inom öfverintendentsämbetet gör sig
gällande, häntyder på en systemförändring i rätt riktning. Till denna
förändring hör sträfvandet efter ett mera intimt och på ömsesidig
förståelse grundadt samarbete mellan vitterhetsakademien och
öfverintendentsämbetet, riksantikvarien och öfverintendenten. Initiativet
till ett förberedande parallellarbete dem emellan togs af förre
ecklesiastikministern v. Friesen, väl af praktiska ämbetsskäl för att för-
Kult och konst. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
