Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
KULT 0C1i KONST.
är det som gör dessa historiska former så kära för människorna?
Ingen nu lefvande kan tänka sig Kristus med 1300-talssmakens icke
så litet besynnerliga idealanlete, päronformigt och trånande, ingen
förbinder med föreställningen om honom dessa i pedantisk ordning,
ja nästan med koketteri tecknade draperier! Ett gammalt altarskåp
har ålderns allvar öfver sig, äfven om man måste säga sig: det är
dock bra naivt, dessa små rum med målade figurer i, dessa
dörrar att stänga igen och öppna — men vid ett nygjordt dylikt
kan icke tanken »dockskåp» hindras från att tränga sig på en. Allt
detta är ju en gången tids konstspråk! Ett dödt språk! Hvilken
lefvande konstnär talar det mer? Finns det gotiska draperier och
gotiskt sneda ögon på det porträtt en mälare nu gör af sin bäste
vän? Skulle han då gifva sin Frälsares bild mindre mänskliga drag?
Uttryckes det gudomliga genom abnorma afvikelser från den
mänskliga typen eller genom användning af historiska dräkter, på
maskeraders vis?
Hur kommer det sig då, att en historisk stil — jag säger icke i
Sverige men i kyrklig konst i allmänhet — vunnit så allena
härskande makt? Som alla själfhärskarmakter af det skälet, att den en
gäng varit berättigad till allmakt, på den tiden den var ung och
stark och uträttade någon nytta i skönhetens rike. Nu är den
gotiska dynastien tynande och kraftlös. Dess historia älska vi, dess
historia frän den tid den verkligen härskade, men nu är ätten
skyldig att abdikera.
På samma sätt hade latinet i förstone berättigade anspråk pä att
vara kyrkans enda språk. I tidens fullbordan måste det, åtminstone
hos de folk, som anslöto sig till reformationen, vika för de lefvande
tungomålen.
Låtom oss då tillämpa en reformationens princip äfven inom
kyrkans bildande konst, liksom vi för 400 år sedan gjort inom
kyrkans litteratur: låt oss öppna dörrarna för de lefvande språken! För
den nu lefvande konsten.
I Sverige har modern konst redan många gånger ställts i
kyrkans tjänst utan att bindas under historiska stilars former.
Laller-stedts kyrkor i Vasastaden i Stockholm äro glädjande exempel på
dylikt. Men sådana uppgifter äro icke lätta för konstnärerna.
Skapandet af en fullkomligt tillfredsställande kyrklig stil byggd af
moderna formers material har väl ännu icke skett. Kanske? Det är
svårt se klart för den som står midt inne bland de företeelser, som
skola bedömas. I hvarje fall sträfva vi mot en sådan ny stil, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
