Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3»
KULT OCH KONS’)’.
att andra medelst vilda grimaser söka fä fram människonaturens mera
bestiala sidor (t. ex. fig. 5). Det råder något skilda meningar
angående frågan, om ärkebiskop Øistein († 11S8) har fullbordat
okto-gonen eller om arbetet fortsattes in i det 13’e århundradet. Koret
och oktogonens skulpturarbeten bära en så olika prägel, att man i
hvarje fall i fråga om skulpturerna måste tänka pä en längre
arbetsperiod. Jämför man dessa arbeten med vär mästares hufvud, sparar
man likheten i den skäggbehandling, som slutar med de stiliserade
lockarna(fig. 4). Ögonen ha samma bestämdt tecknade bryn, och till
och med ögonens rundning är besläktad. Äfven håret är behandladt på
samma litet streckiga maner, antingen det formar sig till lockar i
pannan eller faller mera fritt. Som sagdt -— släktskapen tyckes mig
vara omisskännlig. Skulle vår mästare som ung man gått i lära i
en af de äldre verkstäder, som på hans tid hade till uppgift att
smycka oktogonen med uthuggna hufvuden, och har han sedermera
med nya idéer utvecklat stilen vidare? Jag anser detta mycket
sannolikt.
Det finnes i Videnskabernes Selskabs samlingar i Trondhjem ett
par arbeten, som likaledes tillhöra unggotikens tid och som dessutom
visa ett utprägladt och gemensamt släktdrag med apostlafiguren i
Nordiska museet. Det är för det första ett krucifix frän Mosvikens
kyrka (fig. 6 o. 7). Redan själfva arrangementet, den lugna frön tala
hållningen — hufvudet är blott svagt böjdt — visar den tydligaste
respekt för det romanska krucifixet. Här finnes ännu intet af senare
tiders vilda korsfästelseframställningar, som urarta till dessa konstens
jämmerrop med deras fullkomligt modärna glädje i framställandet af
lidande och smärta. Men den högtidlige, ceremoniellt korsfäste
gudasonen har dock gifvit vika för människan med de lugna ädla dragen.
Det är dödens ro öfver detta unga ansikte, det fullbordades stillhet.
— Rent konstnärligt når detta arbete upp till samma höjd som
apostlafiguren, och äfven vid en noggrannare jämförelse skola vi
finna slående likheter. Håret har nägot af samma fritt böljande fall.
Ögonen ha här naturligen sjunkit ned. ögonbryn och ögonlock
ligga tungt men säkert modellerade. Näsan har samma raka,
manliga karaktär; munnen är på aposteln liksom talande, här hvilande.
Själfva skägget är mindre stiliseradt men mynnar dock ut i samma
rundningar. Som alltid är själfva den nakna kroppen tämligen
ske-matiskt arbetad, men den nya tidens mera inträngande studium
lyser dock igenom. Flera spår af naturstudium ser man i muskula-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
