Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NATIONELLA OCH KYRKLIGA SÅNGEN VID SEMINARIERNA. 4I
Det äldre traditionella sättet for den musikteoretiska
undervisningen med alla dessa tonskalor, intervaller, ackorder, tonarter,
tonträffningsöfningar m. m., så tröttande, tidsödande och intresset
dödande hos unga sinnen, bör så mycket som möjligt reduceras
samt utbytas mot nyare, mer praktiska och snabbare till målet
fårande metoder. Oafsedt själfva denna saks önskvärdhet i och för
sig skulle härigenom den alltför knappt tillmätta tiden för
sångun-dervisningen lättare kunna räcka till för andra långt viktigare och
fruktbarare moment af ungdomens utbildning i sång.
Vida större uppmärksamhet än hvad hittills torde ha varit fallet
måste ägnas ät lärjungarnes tonbildning och andhämtning, den
musikaliska fraseringen och accentueringen m. m. Detta förutsätter då
äfven, att, såvidt ske kan, de enskilda lärjungarne hvar for sig
erhålla behörig ledning och praktiska anvisningar.
Inöfningen af sångstyckena i hela deras poetiskt-musikaliska
gestalt bör på långt grundligare sätt än förr präglas af pedagogiskt syfte
och skick samt ställas i organiskt samband med lärjungarnes
utbildning öfver hufvud. Sångundervisningen får alls icke behandlas såsom
ett blott dekorativt öfningsämne af jämförelsevis underordnad
betydelse. För att ej bli för vidlyftig vill jag till belysning af det nu
sagda inskränka mig till följande antydningar.
Sängtexten måste behandlas säsom någonting af lika stort värde
och vikt som melodien och den harmoniska tondräkten. De sjungande
böra allra först göras förtrogna med själfva det poetiska stycke, som
skall sjungas, dess innehåll, dess korrekta uppläsning med liffullt
uttryck, o. s. v., för hvilket ändamål sångtexten bör analyseras och
förnyade gånger läsas högt, än af en i sänder, än af alla gemensamt.
Först därefter må man gå till inöfning af textordens afsjungande.
I samma mån som en sjungande individ eller kör genom intim
bekantskap med sångens text är i sitt inre lifvad eller åtminstone
intresserad af dennas innehåll, bör ju det musikaliska uttrycket vid
afsjungandet kunna bli sannare, själfullare, friskare och alltså
sängföredraget mera tillfredsställande. Vid användning af sådan metod —
och den är den obestridligt riktiga — ligger det i sakens natur, att
sängledaren, som ju för egen del bör vara i besittning af
musikpeda-gogisk bildning i och för sångernas inöfvande, ej sällan också både
behöfver och bör träda i personlig samverkan med sina kolleger vid
läroanstalten, främst med lärarne i kristendom, modersmål och
historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
