Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUSIKEN VID SVENSKA SKOI.OR UNDER IÖOO-TALET.
95
odling på 1600-talet. Piæ Cantioncs utgör en samling af de
nationella skolsångerna, men den öfriga mera invecklade flerstämmiga
musikutöfningen betjänades af utländska musikböcker. Det stod
hvarje skola naturligtvis fritt att härvidlag skaffa sig de notverk, som
den själf önskade borde utföras, och någon likhet mellan
musikbiblioteken frän 1600-talets skolor finnes därför ej. Att döma af de
rester, som ännu finnas kvar af 1600-talets musikbibliotek, synas
dessa ha varit ovanligt stora och rikhaltiga. Att notböckerna äfven
blifvit flitigt begagnade, betyga de många anteckningarna af eleverna
och lärarne samt de många svenska öfversättningarna, hvilka äro
tillfogade sångerna. Biblioteken innehålla såväl vokal- som
instrumentalverk, före 1650 öfvervägande vokala, efter 1650 öfvervägande
instrumentala arbeten. De mest omtyckta kompositörerna synas
följande hafva varit: Orlandus LaSSUS, DaNIEL Frederici,
Hammerschmiedt, Heinrich Schütz och Samuel Scheidt.
Skolmusiken hade kanske sin förnämsta användning vid de
mänga sockenvandringarna. Det var då, som den i betydlig mån
hjälpte till, att pengar kommo in i skolgossarnes gemensamma
kassa. Sockengången kräfde mycken tid och lång föröfning från
såväl lärares som elevers sida. Den förnämsta sockenvandringen,
den s. k. Lucie-(»lusse»-)gången, ägde rum vid julen, och musiken
vid denna spelade en så stor roll, att en hel vecka därförinnan
anslogs ät idel öfningar i musik och säng. Den kallades därför
sång-veckan. Skolgossarne voro, då de sjöngo i byarna, anförda af sina
sånglärare, men jämte dessa fanns en mängd andra ledare.
Öfverinseendet öfver de influtna penningmedlen tillkom en notarie, hvilken
äfven utom själfva sockengången hade rätt mycket med musiken att
skaffa. Han skulle öfvervaka elevernas sång i kyrkan och ibland
äfven leda den. Hvarje stämma hade sedan sin præcentor, väld
bland eleverna själfva, som skulle hälla ordning inom stämman
och därför erhålla något större andel af penningarna än de andra.
Bland eleverna var slutligen en olika rangskala mellan sångarne
och instrumentisterna, sä att de senare skulle erhålla mera i
utdelning. *
Näst »lussegängen» hade sommarsjungandet största betydelsen.
Sängen hade vid denna kringgång en mera festlig och glädtig
karaktär. Enligt gamla traditionen skulle en majfest firas den sista april
eller första maj, men den uppsköts i regel en eller annan vecka, så
* Jfr Arcadius: Växiö skola s. 43. — Sjöstrand: Maria skola s. 67, ra. fl.
ställen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
