Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÅLNINGAR PÅ DET BORMANSKA ALTARSKÅPET I VADSTENA. \OJ
martyriet, däremot massor af andra kval, särskildt badet i kitteln
med sjudande bly.1 Enligt Giinthers Legendenstudien2 har
tarin-straffet måst tillhöra ett senare longobardiskt helgon med samma
namn. Detta straff användes nämligen icke i romersk, men ofta i
gammalgermansk rätt. En egendomlig antydan om att kombineringen
af de båda legenderna skett genom och i konsten lämnar
Erasmus-legenden i Nürnbergerpassionalet af 1488, där marternas antal är
åtminstone dubbelt större mot i Voragines version, men tarmtortyren
dock icke kommit med i texten. Däremot framställer titelvinjetten
just detta hemska straff.
Sankta Elisabet.
En af våra taflor framställer en allbekant historia, som den
tolkliga legenden berättar om flera helgon, af hvilka markgrefvinnan
af Thüringen Elisabet väl torde varit den i Norden mest bekanta.
Fattig- och sjukvärden var hennes käraste syssla, och oupphörligt
besökte hon sina skvddslingar, medförande mat och dryck. På
kult-bilder (t. ex. ett helgonskåp i Statens historiska museum) har hon
bröd och en kanna i handen. De mera historiska äldre versionerna
af hennes legend (äfvensom de officiella nyare) berätta, att hennes
man markgrefven ingalunda ogillade hennes fromma ifver. (Sä Jacobus
de Voragine). Däremot utbildade sig senare en annan form af hennes
legend, som framställde honom såsom elak och hindrande hennes
barmhärtighetsverk. Till hennes förmån inträffade dä flera
underverk. Hon hade t. ex. beredt en dödssjuk tiggare plats i sin säng.
Markgrefven hörde det och rusade rasande till sängkammaren. Dä
såg han ett blödande krucifix pä bäddens hvita lakan. Den episoden
är framställd i ett altarskåp af Bernt Nolkes tillverkning från
1400-talets slut i Reval.3
Af samma art är det här framställda rosenundret. Ilon gar
bland de fattiga, delande ut mat. Oförhappandes möter hon mannen,
som dundrar: »Hvad är det du har i förklädet?» Darrande skyler hon
sitt bröd och svarar: »Rosor». Ilan rycker undan hennes hand och
får se — rosor (fig. 4).
1 I en gryta framställes Erasmus ofta, t. ex. i Husbysjutolfts kalkmålningar af
Albertas, där pa samma gå/tg tarmarna utvmdas.
3 H. Günlher, Legendenstudien, Köln 1906.
3 iVoltieck und Neumann, Geschichte und Kunsldenkmäler der Stadt Reval. Reval
1899, 11. 110.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
