Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. S. V. BLAND LAPPLANDS FJÄLL.
121
146 var ingen af dessa psalmmelodier yngre än 1600-talet. För att
pointera, att detta sätt att sjunga ej är ett nytt, sjöngs 98 såsom
den är satt i 1697 års melodipsalmbok med melodistämma och
generalbas. Direkt ur denna och på samma sätt sjöngs ock den gamla
barnaglada julpsalmen: »/« dulci jubilo» (130 i gamla psalmboken).
Texten var tryckt pä programmen. Den åhördes och sjöngs med
lif och lust. Ps. 123 sjöngs fyrstämmigt (efter Stenhammar) liksom
ock de 2 första verserna af 61 och 91. Barnkören bidrog med
Ingemans »pilgrimssäng» pä medeltidsmelodi och ps. 106, i hvars
2:a vers basstämman föll in, i den 3:e kören och i 4:e »Gamla, unga»
hela församlingen. — Körerna voro placerade i koret, vända mot
församlingen, där ledaren anförde med en kammarorgel. I regeln
sjöngo körerna de första verserna, och församlingen fortsatte med de
öfriga ledd af stora orgeln. Korta föredrag höllos: af stiftskretsens
ordförande prosten Arbman om psalmens historia, förhållande till
kyrkoåret och den söndagliga gudstjänsten; af sekreteraren om
psalmsångens historia i den luterska kyrkan och dess betydelse som
församlingssäng. Därjämte lämnade den sistnämnde korta
anvisningar vid hvarje psalm om dess ålder och rytm. Efter några ord
om K. S. V. afslutades den talrikt besökta psalmaftonen med några
manande ord om sångens gåfva och den sköna aftonpsalmen 438,
med hvilken vi alltid sluta vara öfningar. Trots det något långa
programmet — 55 verser sjöngos och 2 (3) föredrag höllos — märktes
ingen trötthet hos åhörare eller deltagare — ett glänsande bevis för
det rytmiska sångsättets förtjänster.
»Den påskhelgen glömmer jag inte hastigt», yttrade en
fjärr-kommen allmogeman, och måhända var det fleras tanke.
Sä var påskhelgen 1906 slut, och folket släpades hem af
kraftiga norrlandshästar i halft borttöadt före till sina vidtströdda byar.
Undertecknad fick själf pröfva det dagen därpå under en 12 timmars
slädfärd till vår 7 mil närbelägna(l) grannsocken, där 70 läsgossar
väntade.
Hj. Alner.
Ur prosten Arbrnans meddelanden torde böra tilläggas, att
vespern gick oväntadt bra och slog lifligt an; att den stora kyrkan,
som rymmer omkring 2,000 personer, vid annandagens psalmafton
var full; att denna lyckades öfver all förväntan val, och att den
stora församlingen deltog oväntadt allmänt och väl i den rytmiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
