Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 146
KULT OCH KONST."
Otto Rydbeck: Medeltida kalkmålningar i Skånes kyrkor.
Lund 1904.
Materialet för en medeltidsarkeolog i Sverige är oerhördt stort.
Genom den uppsats, som den tyske bekante konsthistorikern
professor Adolf Goldschmidt lämnat till Kult och Konst 1905, känna
tidskriftens läsare, hur högt en af Europas främsta auktoriteter pä
området skattar betydelsen af Sveriges kyrkliga äldre konst. Och
dock äger han sin kännedom om vår medeltid hufvudsakligen ur
litteraturen och ur Historiska museets visserligen sällsynt rika
samlingar. Den svenske forskaren, som beträdt medeltidsarkeologiens
mark, erfar stundom hart när en känsla af ren maktlöshet inför
materialets rikedom. I synnerhet då han märker, att detta material
för hvarje dag löper fara för sin existens. Äfven om han ägnade
sitt lif at att cykla från kyrka till kyrka med anteckningsblock,
kodak och måttband, skulle okunniga restauratorer och pietetslösa,
hvilka det nu vara månde, hunnit fördärfva föremålet för hans arbete
i ett landskap, medan han arbetat i ett annat. Den rörelse mot
vandalismen och för ett hänsynsfullt behandlingssätt af svenska
medeltidsminnen, som nu börjat spåras bland prästerskapet, bådar godt.
Men rörelsen är tyvärr långt ifrån allmän.
Under sådana förhållanden är det glädjande, att en af landets
professionella konsthistoria hunnit verkställa en grundlig
undersökning öfver åtminstone ett område af vår svenska medeltids
kyrkokonst.
Doktor Rydbecks afhandling bär prägeln af den museumsmässigt
skolades samvetsgranna detaljundersökning. Häri ligger, synes det
mig, den stora vikten af hans arbete för efterföljande forskare.
De resultat hans undersökningar fört till äro — mycket kort
antydda — dessa: Efter Lunds domkyrkas uppförande (i 100-talet)
vidtager en period af romansk konstblomstring å den skånska
landsbygden. De rymliga kyrkväggarna ge plats för scener ur Gamla
och Nya testamentet med tyngdpunkten å det senares sida. »Det hela
afslutades i absiden af den tronande Kristus, Rex gloriæ.
Målningssättet var al secco på freskoputs — dock uppdrogos konturerna pä
färsk puts —, och bindämnet var kalk eller lim.» Dessa kyrkor vörå
täckta med trätak. Redan frän slutet af noo-talet finnas enstaka
exempel pä att trätaken ersatts med hvalf. Detsamma sker sä
småningom med alla stenkyrkor. Ett stort antal hvälfves under samma
skede, slutet af 1400-talet. I motsats mot de romanska målningarna,
som prydde väggarna, utbreda sig de senare århundradenas, de
gotiska, just på de nyinslagna hvalfven. Härmed sammanhänger^
att den gotiska målningen ls-oncentrerar sig till slutet af 1400-talet,
ehuru äfven 1300-talet har en mindre grupp att visa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
