Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ORGELNS ANVÄNDNING VID GUDSTJÄNSTEN.
I8S
orglar hafva haft endast 9 till 12 tangenter och däremot svarande
toner; därtill skulle ock deras mekanik ha varit så dålig, att de få
tonerna kunde frambringas blott därigenom, att organisten slog på
tangenterna med knytnäfvarna eller med klubbor.1 Men dessa
uppgifter förefalla mig mycket otroliga. Ty först är det otroligt, att den
bysantinske kejsaren skulle hafva skänkt den västerländske härskaren
en så liten och dålig orgel, dä orglar smed ett hundra olika
toner» i Österlandet blifvit förfärdigade sedan många århundraden.
Vidare är det, såsom G. RlETSCHEL anmärker, icke lätt att förstå,
hvilken nytta en sådan orgel skulle göra i en kyrka vid en
gudstjänst. Slutligen synes mig icke otroligt, att ifrågavarande uppgift
uppkommit genom missförstånd rörande ordet »pulsare», som i den
tidens skrifter begagnas vid tal om orgelspel. Ordets makt öfver
tanken är, som bekant, ganska stor. »Pulsare betyder ovedersägligen
slå. Men »slog» man orgel (med knytnäfvarna eller annat), när man
spelade på den, så är det ju antagligt nog, att tangenter och toner
ej kunde vara flera än tio eller tolf. Men »pulsare» betyder äfven
— likasom det motsvarande hebreiska — helt enkelt spela på ett
instrument och är i synnerhet det tekniska ordet för spelande på
alla slags blåsinstrument: t. ex. pulsare tibiam, hvilket betyder spela
eller blåsa flöjt. Ett blåsinstrument är ock orgeln. — Vare härmed
huru som helst, säkert är, att detta storartade och invecklade
instrument har under tidernas lopp allt mera förbättrats i alla afseenden,
och i synnerhet har dess mekanik blifvit allt bekvämare och lättare
att handtera. Äfven dess användning vid gudstjänsten har tilltagit
mer och mer under tidernas lopp. Om än detta instrument till att
börja med användes allenast till att helt enkelt anslå tonen åt den
sjungande prästen och kören, blef dess användning snart utvidgad
till att genom ett praiudium försätta dem, som skulle sjunga, i den
rätta tonen och tonarten. Det äldsta bevis man har därpå, att dess
användning ytterligare tilltagit så, att orgeln börjat beledsaga sången
vid gudstjänsten, är från 1377, dä, enligt en tillförlitlig uppgift,
prästerskapet i Magdeburg vid ett högtidligt tillfälle »sjöng Te Deum
med orgeln». Småningom tilltog detta bruk af orgeln, så att den
beledsagade all säng af kören och all mässning af prästen. Men,
som detta tycktes vara ett alltför vidsträckt bruk af orgeln, så pä-
’ Se ock Abraham Mankell, Musikens historia, I delen sid. 214, diir det heter:
»Man kunde icke såsom i våra dagar nedtrycka tangenterna med fingren. Härtill
behöfdes knytnäfvarnas hela kraft. Tangenternas fall var 12 tum djupt. Man sade ock
icke spela, utan slå orgeln. Annu ar 1690 utgafs i Augsburg >en kort inen grundlig
anvisning att viil slå orgeln».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
