Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IQO
KULT OCH KONST.
Detta gäller honom äfven såsom sjungande liturg. Det är icke
sig själf han skall låta höra. Såsom liturg är han ingen
konsert-eller salongssångare. Detta kan aldrig för ofta upprepas och
inskärpas. Ty till inre skada för liturgen själf och mot Guds
församling syndas därmed fruktansvärdt ofta.
Redan kyrkofadern Hicronymus († 420) fann det nödigt att så
utlåta sig i denna sak, att det kunde gälla som regel för alla tider:
Sic cantet servus Christi, ut non vox canentis sed verba placeant:
så skall Kristi tjänare sjunga, att icke den sjungandes röst utan de
sjungna orden fängsla ähöraren. Det är sälunda af orden
församlingen skall gripas, lyftas och stämmas. Ty liturgen står där — jag
upprepar det — icke å egna vägnar utan å Herrens och hans
församlings. Det får liturgen aldrig glömma. Då besitter han genom
sin sång en makt, som tränger djupare och innerligare in, än hvad
det blott talade eller lästa ordet förmår. Ty sången, den andliga
sången, såsom uttryck för de heligaste och mest upphöjda känslor
och begär, hvaraf ett människohjärta kan fyllas, är faktiskt adlad
i och med det, att den skall utgöra det fullkomligaste medel,
hvarigenom de förlossade heliga i evighetens värld skola gifva tillkänna
sin tillbedjan inför Gud och Lammet.
Och allas vår erfarenhet här nere i ofullkomlighetens värld gifver
vid handen, att Gud uti sängen nedlagt en oskattbar evighetsgåfva
i vår natur.
Hvilken makt öfver våra sinnen har icke redan den profana
sången och musiken! Huru mycket större makt ligger icke dä i den
religiösa och framför allt i den äkta kyrkliga, heligt renande, anden
upplyftande och samlande liturgiska sängen!
Och hvem vet icke af heliga ögonblick i sitt lif, dä ens hjärta
är så fullt, att det måste uttrycka sitt innehåll genom att sjunga
ut detsamma? — Detta må nu ha varit den djupaste smärta eller
den högsta fröjd.
Är nu sången af så stor betydelse i värt själslif, sä är klart, att
det är af största vikt, att den får komma till sin rätt och försvara
denna sin rätt till församlingens uppbyggelse i vår gudstjänst. Detta
har också ända från urminnes tider i kyrkan varit beaktadt.
Huru högeligen påkalladt är det icke då, att den liturgiska
sången — hvad på liturgen beror — kommer till ett utförande, som
svarar emot den stora uppgiften!
Jag skall nu därför sammanfatta de gifna antydningarna i trenne
satser, som äro lätta att bevara i minnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
