Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bibeln i Rembrandts bilder.
Af Axel L. Romdahl.
Liksom bibeln i stort sedt under medeltiden varit en tillyckt
bok för mänsfden af människor, var också konsten främmande för
& ’ »
den. Den religiösa konsten var ej bibliskt berättande utan rituellt
symbolisk, tolk för skolastikernas tankar och för mystikernas visioner,
en hymn, ej en predikan. Och denna karaktär behöll den i
hufvudsak alltjämt i Italien. Norr om Alperna åter blefvo förhållandena
andra under det skede, som såg reformationen födas. De religiösa
konstverk, som förut sett dagen, hade trots all realism i uppfattning
och behandling ägt en kyrklig prägel, en liturgisk bestämmelse, att
trona bakom altarenas rökelsemoln och vaxljuslågor såsom målet för
åkallandes ögon, och stått under bannet af tusenåra traditioner.
Föregångna af träsnitt och kopparstick med fromma ämnen, komma under
början af 1500-talet målningar med motiv ur den heliga historien att
smycka väggarna i förnäma gemak och borgerliga kammare. Dessa
bilder äro ej till för att skådas i extatisk bön och i helgens högtid
utan för att nogsamt granskas och begrundas under hvardagarnas
rastestunder. Underhållning, ej uppbyggelse är hufvudsyftet. De
oetiska bibliska ämnena torde nästan vara vanligare än de etiska. I
det Gamla testamentet letade man reda på våldsamma, groteska och
obscena episoder, som tillfredsställde tidens böjelser. Ej sällan fick
bibeln blott gifva en förevändning till konstverket och anknyta det
till betraktarnes redan befintliga föreställningsvärld. Den spelade
då för den nordeuropeiska borgerliga publiken samma roll som den
antika mytologien och Ovidii Metamorfoser för humanistkulturen.
Då italienarne motivera en kvinnlig modellbild med etiketten Danae,
Venus, lo eller Diana, använda nederländarne i stället namnen
Potifars hustru, Batseba och Susanna, och likaså utbytes
landskapsstaffaget i »Acis och Galatea», »Meleager och Atalanta» mot »Flykten
till Egypten», »Tobias och ängeln», »Johannes i öknen».
Kult och konst. 1907. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
