Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBELN I REMBRANDTS BILDER.
5
och allvarliga tolkningar ur denna ämneskrets. Där äro att minnas
exempelvis de två målningarna »Judas’ ånger» och »Kristus i Emmaus
(den förra i Collection Martinet, den senare i Coll. André, båda i
Paris). I den ena skakar oss hufvudfigurens hopplösa förtviflan och
den pinsamma vämjelse, vi trots medkänslan ändock erfara inför
hans gemena förbrytartyp. I den andra gör den endast som silhuett
mot ljuset gifna Kristusgestaltens underbara och gåtfulla höghet ett
starkt intryck. Dock, för den, som utan att ha några rent
konsthistoriska studiesyften vill gripas af Rembrandts bibelförtäljning,
är det rädligast att med förbigående af ungdomsalstringen rikta
uppmärksamheten på de fullmogna skapelserna frän de tre senare
årtiondena i konstnärens lif. Dessa äro redan så många och så växlande
i sin rikedom af uttryck och känsla, att man står villrådig och osäker,
då det gäller att göra ett urval. En begränsning, om än vid, af vår
betraktelse vinna vi genom att företaga den ur synpunkten att häfda
Rembrandt såsom innerlighetens målare framför andra och lämna
å sido hans skärpa i karakteriserandet äfven af det frånstötande och
osympatiska samt bortse från de formella problem, som i de olika
framställningarna upptagits till lösning.
Innerlighet, anse vi icke denna odefinierbara själsegenskap som
germanernas stamklenod, en skatt bevarad i folklynnets djup, skimrande
fram mellan skrofliga branter med mångfaldig och dock lika glans i
lust och sorg, i ljust gyllenrödt eller djupt purpur just så som
Rembrandts färger ur dunklet? Italiens konst har tolkat tillvaron och
lifvet med mäktigt patos, svindlande majestät, gifvit uttryck åt viljans,
varde-ordets ofattbara och obegränsade makt. Dess skådeplats är
världens oändlighet. Men den germanska konstens kärna är
innerligheten. I denna konst är skådebanan likavisst oändligheten, men ej
universums utan hjärtats. Utvärtes sedt sker intet stort, sker
åtminstone intet på ett stort sätt. Det går blott en ström från hjärta
till hjärta. I huru många af Rembrandts bilder kan icke innehållet
fattas samman med de orden? Måhända de flesta af hans bibliska motiv
handla om familjen, om förhållandet mellan dess medlemmar, man
och hustru, föräldrar och barn. — Där är Manoas offer
(Domareboken 13). Makarne, som genom Herrens ängel blifvit lofvade ett
barn, ha gjort ett brännoffer och förena sig invid altaret i bön, medan
det himmelska budet sväfvar uppåt ur lågan. De båda människorna
tala hvar för sig med sin Gud på olika sätt, mannen mäktigt
bevekande, kvinnan lugnt förtröstande, men utan att vara medvetna
därom äro de hvarandra nära, dragas samman och bedja gemensamt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
