Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
KUI.T OCH KONST.
borg, visserligen något annorlunda, än den visar sig i n:r 124 i N.
psb. Luthers original är strängt stafvelseräknande, med utbildad
konstform och dock på få undantag när med en förträfflig, öfvervägande
jambisk rvtm. Strofens förra afdelning är en vanlig dubbelperiod;
den senare afdelningen har en form, som är något svår att fastställa.
Först komma 3 verser (raderna 5—7), som vanligen anses ha
tro-keisk rytm, * därefter en stympad vers och slutligen en vanlig tänjd
vers. T. ex. ur strof 1:
Der alt bose feind
Mit ernst ers itzt meint,
Gros macht und viel list
Sein grausam rüstung ist,
Auff erd ist nicht seins gleichen.
Som synes, passar det trokeiska skemat — ^ — >- — föga för
de tre första verserna, då det åtminstone för två af dem medför en
fördärfvad betoning, som man vid den i öfrigt goda rytmen ej gärna
vill antaga. Däremot få de en verklig betoning, om man antager
ett schema ^ — - ^ —, och detsamma inträffar i största antalet
af förekommande fall. Huru denna fråga än skall bedömas, har
emellertid Olaus Petri här vidtagit en betydande förändring och
förenkling, fastän den icke blifvit fullt konsekvent genomförd. Första
strofen lyder:
Wor gud är oss een weldigh borg,
han är wor sköld och weria,
han hielper oss aff nödh och sorg,
som oss wil her besueria.
wor fiende besk,
är oss så hesk,
pä mact och list,
haffuer han ey brist,
på iorden är ey hans lijke.
Se vi på de ifrågavarande tre versraderna, finna vi, att de väl
låta mäta sig efter skemat ^ — ^ — (fiende läses efter tidens
bruk-helst tvåstafvigt). De äro alltså vanliga halfverser, som tillsammans
med den likartade 8:e raden bilda två helverser med inrim. Häraf
framgår, huru nära Olaus Petri anslutit denna strofform till den
vanligast förekommande. På nu angifna sätt äro äfven de tvä följande
stroferna att uppfatta, under det att sista strofen visar annan form
* Så enligt Rosenberg (Nerdboemes Aandsliv III, 161), ■som anser de svenska
översättningarna återgifva detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
