Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
KUI.T OCH KONST.
korrekta föreställningar, som man vid dem bundit, icke så litet varit
orsaken till, att man kommit att ställa psalmsången och den andliga
vissången snarast mot hvarandra såsom rena motsatser eller
åtminstone såsom väsentligen olikartade.
Historiskt och mera rent formellt taget råder emellertid icke
någon sådan motsats mellan kyrkopsalmen och den andliga visan.
Och detta är förhållandet såväl med afseende på orden som med
afseende pä musiken, melodierna.
För att uppvisa detta skall jag bedja att få taga min utgångspunkt
hos Luther och reformationen, som väsentligen skapat den andliga
folksången, menighetssången, såväl inom som utom kulten.
Då Luther, efter »svärmeandarnesj, »Zwickauprofeternas»,
gräsliga framfart i Wittenbergs kyrkor, 1523 var sysselsatt med
utarbetandet af en evangeliskt reformerad gudstjänstordning, kände han
djupt behofvet af att församlingen måtte fä enkla, folkliga andliga
sånger, som voro lämpliga och värdiga att sjungas både inom och
utom kulten. Själf var han dock ännu omedveten om, att han i
högsta grad ägde både skaldens och musikerns sångargåfva härför.
Det behöfdes en utomordentlig Guds skickelse, en särskildt märklig
händelse för att bringa honorn till medvetenhet om denna hans
gåfva.
Och den kom vid midsommartiden 1523. Tvenne unga
au-gustinermunkar, som omfattat den lutherska reformationen, blefvo pä
ett upprörande sätt brända ä bål på torget i staden Bryssel. Det
var underrättelsen härom, som behöfdes för att sätta Luthers rikt
poetiska själslif i dallring. Vi äro nu för tiden sådana räddhågade
pessimister. Ja, det är sant, men sådan var icke Luther.
Underrättelsen om reformationens blodsdop gjorde honom icke, såsom vi
skulle vara benägna att tro, djupt nedslagen. Tvärtom. När det
stundom såg som svårast ut, då kunde han känna sig i tron
upplyftad, då sjunger han Herrens lof. Han såg nämligen i dessa
martyrers trosfrimodiga död liksom reformationens gudomliga vigning,
ett bekräftande af densamma som ett Guds eget verk. Och han
kom i den mest jublande stämning.
I denna stämning är det, som han fattar pennan och skrifver
sin första andliga sång, »Visan 0111 de båda martyrerna i Brysseh.
Form och innehåll, ord och ton gifva sig här omedelbart. Från
barndomen väl förtrogen med den medeltida både världsliga och
andliga folkvisan finner han lätt både den poetiska och den
musikaliska formen. När han ville skrifva den nämnda sängen såsom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
