Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
KULT OCH KONST.
så äro vi inne på helt andra vägar. En vidare utveckling häraf
skulle föra för långt utom ramen för detta omnämnande.
*
Förf. kunde gärna hafva besinnat sig ännu något litet, innan
han satte mottot öfver den tredje afhandlingen, om jätte och
jättekvinna — »Donatus architectus, magister operis huius». Icke
som skulle detta motto, i likhet med de två föregående, motbevisa
hvad förf. önskar få fram, men det innebär ett fullkomligt onödigt
preciserande af den af förf. i denna uppsats framställda hypotesen,
hvilken för öfrigt synes hvila på skäligen lösa grunder. Det är ju
ett lockande fält att ge sig in pä att söka tolka, hvad den gamle
mästaren, som för nu snart öfver 800 är sedan högg dessa -— nej,
förlåt, den ena af dessa — figurer, kan ha menat med sin
framställning. Francis Beckett har nyligen i tidskriftens band 2 h. 3
framlagt en tydning, och hans segrar synas ej gifva Lauritz Weibull
någon ro. Hvar och en sin egen Finntolkare. Har förf. påverkats
af Beckett i ämnesval, så har han det ej mindre i hela uppslaget i
bevisföringen. Till och med uttryckssätten röja starkt släkttycke.
Båda förf. vilja i mansbilden se en aktad, en burgen man framställd.
Men medan Becketts bevisföring leder till en vacker och upphöjd
tanke, den att konstnären velat med denne man, denna kvinna och
detta barn framställa den nordiska menigheten, ung och gammal,
föräldrar och barn, som hvar och en i sin stad vill hjälpa till att
stödja den kristna tempelbyggnaden, synes oss däremot Weibulls
»Donatus» vara en skäligen tarflig personlighet. Huru är det ens
tänkbart, att byggmästaren skulle, under det att ingen annan figural
skulptur förekommer i kryptan, kunna vilja sätta sin egen bild i
kroppsstorlek pä en hvalfbärande kolonn och kröna ensamt denna
kolonn med ett rikt utsiradt kapitäl? Jag betviflar högeligen, att
förf. skall kunna uppvisa något motstycke. Skulle det vara »de
andlige själva», som ombestyrt bildens resande i afsikt att hedra
Donatus, så få vi väl antaga, att en sådan hedersbetygelse tillfallit
honom först efter hans död (som ju inträffade i andra tredjedelen af
1100-talet) eller i hvarje fall först sedan kryptan blifvit färdig, ty
förr än de sett hans verk, hade de väl ingen anledning att pä ett
så enastående sätt prisa mästaren. Och det skulle ju väl kunna gä
för sig att plocka ut både kolonn och kapitäl för Donati skull, på
samma sätt som det sedan enl. förf. gick för sig för Finngummans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:46 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kult-konst/1907/0084.html
