Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
målningar af orcagna och hans bröder nardo och jacopo. i i 5
hel profil, endast de båda kvinnofigurerna afvika något från dessa
grundriktningar. Genom denna fundamentala enkelhet i
uppställningen i förening med den fasta uppbyggnaden vinner bilden en strängt
afmätt och högtidligt dekorativ verkan. Vill man förebrå
konstnären stelhet, så bör man emellertid först göra klart för sig, huru
nära denna egenskap sammanhänger med verkets storstilade,
monumentala hållning. För öfrigt härskar här en koloristisk glans, som
förtager all tanke på tomhet och förstelning. Azurblått, karmin,
orangegult, rödviolett, ljusblått, grått och svart samt kostbaraste
guldbrokad blanda sig till ett djupt och klangskönt färgspel. Alla
tygerna äro utförda med yttersta omsorg, studerade direkt efter
naturen, återgifna med den mättade, djupa färgglans, som endast gamla
medeltids-stoffer äga; särskildt fäster man sig vid behandlingen af
Katarinas brokadmantel med det stora palmett- och fågelmönstret.
Emellertid är det en annan sak i fråga om dräkterna, som måste
fängsla oss ännu mera än deras färgskönhet: veckbehandlingen.
Låt blicken en stund lugnt undersöka draperingen af Paulus’ eller
Petrus’ vida mantlar. Låt den följa alla de små och stora vecken,
låt den granska deras förgreningar och sammanknytningar och så
vidt möjligt icke döma utan kännedom om naturen. Efter en sådan
undersökning torde hvarje oförbehållsam betraktare nödgas medgifva,
att vår mästare i afseende ä veckbehandlingens svåra konst står på
höjden af det bästa, som under hans period åstadkommits inom
detta område. Lionardos draperistudier, utförda med svartkrita eller
med pensel i en ton, ha ju vunnit världsrykte; hans skärpa i
naturiakttagelsen har knappast öfverträffats. Det är dä i sanning
öfverraskande, att mer än hundra år före denne stormästare möta en
konstnär, som studerar veckens plastik med samma noggrannhet
som Lionardo och äfven når en motsvarande grad af relativ
fulländning inom detta område. Ingen annan trecentomålare har försökt
sig på en lika inträngande analys af mantelvecken som Orcagna. Äfven
Giotto stannar, trots sin skarpa naturiakttagelse och sin plastiska
känsla, vid blotta antydningar i afseende ä manteldraperingen, och
de senare trecentisterna fästa i regel större afseende vid den flytande
linjen, veckfallets harmoniska välljud, än vid de skarpt nyanserade
detaljformerna i en mantel. Först de stora målarplastikerna på
1400-talet, Pollajuolo, Verrocchio, Lionardo, upptaga Andreas sträfvan pä
detta område. Troligen var det äfven hos Andrea i icke ringa grad
sysslandet med skulpturala uppgifter, som skärpte hans blick för
veckens plastiska kvaliteter. — Vi ha sålunda redan varit i tillfälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
