Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
målningar af orcagna och hans bröder nardo och jacopo. i i 5
kompositionens reguljära indelning framkallar en monoton
saligbets-stämning.
På väggen midt emot paradiset är helvetet framställdt. Därom
är föga att säga ur konstnärlig synpunkt. Det är komponeradt som
en stor karta med olika områden och riken, afskilda genom berg och
floder, där de små nakna människorna undergå olika slag af tortyr.
Hvarje område är försedt med en inskrift ur Dantes Inferno och
situeradt i full öfverensstämmelse med den store skaldens
underjordiska geografi. Fresken kan sålunda äga ett visst litterärt intresse>
men knappast något nämnvärdt konstnärligt, så mycket mindre som
den är fullständigt pämålad.
Själfva domedagsframställningen intager den minst bemärkta
platsen i hela kapellet. Den befinner sig på den illa belysta
altar-väggen, som tudelas af ett väldigt fönster och nedtill skymmes af
den stora altarbilden, som i det föregående beskrifvits. Kristus,
domaren, sväfvar högt uppe öfver fönstret, synlig blott i half figur, omgifven
af en ljusmandorla. På ömse sidor om honom blåsa två änglar i
jättebasuner, så att alla må höra maningen, och fyra andra sväfva
med domareinsignierna, pinoredskapen, framför sin mästare.
Bisit-tarna, de 12 apostlarna, få icke såsom vanligt plats i vida bågar
pä sidorna om Kristus; de måste tränga ihop sig i två korta led
nedanför domaren. Förmedlare mellan dem och Kristus äro Maria
och Johannes Döparen, som knäböja öfverst, blickande uppåt med
åtbörder och uttryck af åkallan. Nederst, i de smala fälten på ömse
sidor om fönstret, äro de saliga och de fördömda sammanträngda. De
stå tätt packade, raka och smala; det tränga utrymmet har icke
medgifvit någon omväxling i ställningarna. Bland de saliga fäster man
sig vid de unga jungfrurna, utmärkta af samma blida liljeskönhet
som änglarna i paradiset, samt vid en del skarpa och uttrycksfulla
manshufvuden, bl. a. Dantes storslagna örnprofil. Det är tydligt, att
konstnären här sökt individuell omväxling i figurkarakteristiken, ehuru
han icke i nämnvärd grad lyckats nå den.
Apostlarna, Maria och Johannes Döparen äro de bäst bibehållna
figurerna och äfven fullt synliga. Ägnar man dem närmare
studium, skall man snart finna, att de till en viss grad skilja sig från
helgonen i paradiset. De förefalla något massivare och bredare,
deras ansikten äro större och mera utdragna, än fallet var hos de
paradisiska helgonen. De närma sig mera den stora, långsträckta
helgontyp, som vi iakttogo i Andrea Orcagnas Strozzi-altarverk. Jämför
man den knäböjande, hvitklädda Maria med den himmelska jung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
