Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii 6 kult och konst.
därtill lättfärdiga och i församlingen otjänliga stycken med mycken
krus och kvinkelering». Att äfven i kyrkolagen af 1686 skulle
inrymmas någon varnande bestämmelse mot dylik musik, som åstadkom
buller och tidsutdräkt, är själffallet.
Men därmed stannar det ock. Att tillmäta nämnda stadgande
någon annan betydelse är oriktigt. Förf. synes likväl vara på det
klara med att 1686 års kyrkolag rent af förbjuder
orgelackompanjemang till psalmsången. En sådan slutsats är grundfalsk och vittnar
först och främst om, att förf. förbisett eller missförstått det ofvan
relaterade historiska tidsläge, under hvilket kyrkolagen tillkommit,
för det andra, att förf. anser att allt, som icke uttryckligen är i lag
påbjudet, ock måste vara förbjudet. Samma slutsats söker förf. ock,
såsom nämndt, afvinna den nuvarande handboken, som på ett par
ställen i förbigående omnämner orgelns bruk men i öfrigt därom ej
innehåller någon föreskrift. »Endast under utdelandet af den heliga
mältiden stadgar den, att församlingens sång må beledsagas af
orgelspel, men blott dämpadt», — så tolkar förf. hvad handboken
har att säga om orgelackompanjemanget, och genast är i förf:s
tankegång slutledningen klar och färdig ungefär så: »eljest är allt
församlingens sång beledsagande orgelspel af ondo». Jag undrar, om
förf. reflekterat öfver vådan att pä detta sätt göra slutsatser »e
silen-tio» och gjort klart för sig följderna däraf inom andra områden. Jag
skulle härvid vilja erinra honom, att de olika handböckerna från
reformationens införande i vårt land intill 1894 icke nämna ett ord
om orgelns bruk vid gudstjänsten. Med förfis sätt att draga
slutsatser skulle under sådana förhållanden orgelspel icke i någon form
hafva fått förekomma vid gudstjänster intill 1894, hvaraf skulle följa,
att handbok och kyrkolag stått i strid med hvarandra. Eller — för
att tillämpa förf:s tankegång i ett annat afseende — i handboken
förekommer ingen föreskrift om psalmsång vid begrafnings- eller
vigselakterna efter deras enklare vanligen förekommande formulär.
Skulle nu handbokens tystnad i detta afseende i analogi med
orgelfrågan tolkas såsom ett agendariskt förbud, så skulle
begrafnings-och vigselpsalmerna aldrig under dessa akter få hafva någon
användning. Men jag är öfvertygad, att förf. under sin mångåriga
tjänstgöring som präst ofta, för att ej säga söndagligen, härutinnan brutit
mot enligt hans åsikt gällande föreskrifter.
Att förf. genom sin ofvannämnda hänvisning till kyrkolag och
handbok i verkligheten slätt ingenting bevisat med afseende på
orgelns rätt att beledsaga församlingssängen vid gudstjänsten, torde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
