Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
SMÄRRE MEDDELANDEN,
ANMÄLNINGAR OCH
RECENSIONER AF BÖCKER
OCH TIDSKRIFTER.
Samfundet Sankt Eriks årsbok 1906. Wahlström & Widstrand,
Stockholm. Pris i bokhandeln 5 kr.
Samfundet Sankt Eriks årspublikation för 1906 har för icke länge
sedan utkommit. Det är på goda grunder, som man i denna tidskrift
påpekar detta sällskaps tillvaro, då dess sträfvanden, 0111 än inom ett
mera begränsadt område, delvis sammanfalla med dem, som representeras
af »Kult och Konst». Sankt Erik vill söka bevara Stockholms ur
konst-och kulturhistorisk synpunkt intressanta minnesmärken, på samma gång
som det vill verka för att vid stadens utveckling de historiska och konstnärliga
krafven ej helt och hållet skjutas åt sidan —- uppgifter, som visserligen ej
äro de lättaste, men ej heller de minst viktiga i våra dagars Stockholm.
Af årsbokens uppsatser är det särskildt en, som för denna tidskrifts
läsare är af intresse, docenten J. Roosvals »Torbiörn Tidemansons rim om
den store Örjanen och andra bidrag till detta monuments historia under
15-och TÖoo-talen», där författaren framlägger resultaten af sina undersökningar
om Sankt Göransbildens placering i Stockholms Storkyrka.
Hvar den berömda gruppen ursprungligen haft sin plats är icke bekant.
Så mycket kan väl dock anses visst, att under den tid, katolicismen ännu
satt orubbad i högsätet i vårt land, ingen varit nog djärf att företaga
någon ändring i placeringen af detta Stockholms populära palladium.
Men med reformationen följde en ny, vida mindre pietetsfull åskådning.
Därtill kom, att under brytningstiden mellan nytt och gammalt på
teologiens område det religiösa intresset och därmed äfven kyrkobesöken
tillväxte i oerhörd grad. Utrymmet i Storkyrkan blef snart för knappt för
Mäster Olofs åhörarskaror. Den, som närmast blef lidande på denna
ökade kyrkliga frekvens, var riddar Sankt Göran. År 1528, fyra år efter
Olavus Petris ankomst till Stockholm, fattade stadens borgmästare och råd
enhälligt beslut om att han skulle förflyttas till Vårfru dorr — en numera ej
synlig dörr på kyrkans södra sida — »ty han tog allt rummet bort af kyrkan».
Men endast ett par decennier fick den förföljde riddaren behålla sin
plats. Krafvet på ökadt utrymme i Storkyrkan var alltjämt konstant;
särskildt blef detta märkbart, då Gustaf Vasa låtit rifva korpartiet för att
bereda plats åt sitt slottsbygge. För att råda bot på trångboddheten
indrogs då i kyrkans område den kapellrad, som löpte kring densamma;
kapellens mellanväggar brötos ned, och kyrkans åhörarerum vann sålunda
en ej obetydlig utvidgning.
I samband med denna ändring får Sankt Göran sin slutliga fristad,
men därvid går man tämligen hårdhändt till väga. Gruppen skiljes från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
