Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litteratur.
173
Giotto har varit lockande för svenskarne, eller rättare svensk-finnarne.
Ty de båda böcker vi nu äga på svenska språket om honom äro båda
skrifna af finländare, den äldsta af Siréns förste lärare professor Tikkanen
i Helsingfors. Tikkanens afhandling var för sin tid högst märklig och
prisas ännu i ett sådant arbete som Kraus’ Geschichte der christlichen
Kunst som den bästa existerande Giotto-tolkning. Hans lärjunges nu
föreliggande arbete bör kunna anses som Tikkanen-monografiens efterträdare
på denna hedersplats.
Att gifva människofigurer påtaglig form, att gestalta ett rum så, att
det synes rymligt, i dessa två tekniska problem hvilkas slutgiltiga lösning
Italiens 1400-tal finner, har Giotto löst de första ekvationerna, och däri
ligger hans historiska betydelse. I hans träffsäkra dramatiska komposition,
i hans geniala användning af de få rörelsemotiv han behärskade genom
hvilka han uttrycker känslor och tankar så säkert som ett ordkargt språkgeni,
däri ligger hans personliga oefterhärmliga konstnärslynne.
Genom många och goda afbildningar och lättlästa beskrifningar får
läsaren af Siréns arbete en god allmän-föreställning om den store realisten.
Det är den sidan af arbetet, »en vägledning vid studiet af mästarens verk»,
som jag för denna tidskrifts läsare velat framhålla. Att de ventenskapliga
tvistefrågorna för mången icke-fackman nedtynga boken är klart. Men många
skola säkert följa bevisföringarna med nöje och efteråt förstå, att njutningen
af gamla konstverk icke grumlas utan tvärtom klaras och fördjupas, sedan
man arbetat sig igenom de med dem förbundna frågorna. Må den svenska
Giotto-boken få så många sådana läsare som möjligt!
J. R.
Fornvännen, meddelanden från K. Vitterhets-, historie- och
antikvitetsakademien.
Under denna titel utkommer från och med 1906 en tidskrift, i hvilken
akademiens forna publikation »Månadsbladet» uppgått. Årligen skola fyra
häften utkomma, hvartdera om 3 eller 4 ark. Abonnementspriset är 5 kronor.
Innehållet omfattar eller skall omfatta alla de områden, å hvilka akademien
arbetar. Att döma af de föreliggande häftena har den förhistoriska
arkeologien dock tagit lejonparten. Af den färdiga första årgången må här
framhållas dr Ekhoffs intressanta redogörelse för den upptäckt af
ärkebiskops-grafvar, som han gjort under restaurerandet af Sigtuna stadskyrka. Redan
fore restaureringen syntes å korets norra vägg delar af en väggmålning
med arkitektoniska motiv. Under byggnadsarbetet kom hela denna
dekoration (ehuru mycket ramponerad) i dagen och dessutom en denna
afbrytande i muren insänkt bågformig nisch. I nischen, dekorerad med
ett å en färgplansch afbildadt rutmönster, fanns inskriften: venerabil’ ■
patr •–rler • felicis • recordacionis: vpsaln: archiepc • est •
Hic • conditvs. Det stympade namnet har Ekhoff rekonstruerat till Jarlerus.
Af ärkestiftets alla biskopsnamn är detta nämligen det enda, som passar med
den bibehållna stafvelsen. Jarlerus dog 1255. Här var alltså ett sällsynt prof
på målad dekoration från 1200-talet funnet. Att Jarler begrofs i Sigtuna
förklaras däraf, att han tillhört dominikanerorden (hvars klosterkyrka var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
