Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyrkosång och församlingslif. 209
gemensamma behof och af Herren själf i och genom ord och
sakrament erhåller all den nådefullhet och andekraft, hon låter göra sig
skickad till att mottaga, och som hon behöfver, för att i hela sitt
öfriga lif kunna bevisa sig som en Herrens församling eller lefva ett
verkligen kristligt församlingslif och med någon framgång till
lösning upptaga de mångahanda sedliga och sociala uppgifter, som
efter de olika tidsförhållandena föreläggas henne.
Och bland de olika moment, som i församlingsgudstjänsten ingå,
intar psalm- och församlingssången en särdeles betydelsefull och
egendomlig plats. Enkannerligen i vår evangeliskt lutherska
gudstjänst är detta förhållandet. Det är, som bekant, Luthers
ovanskliga och evärdliga förtjänst, att han gjort psalm- eller
församlingssången till ett så väsentligt, i gudstjänsten ingående moment, att
det därifrån aldrig mer kan utsöndras eller försvagas, utan att
gudstjänsten därigenom lider ett så betänkligt intrång, att den icke mer
förtjänar kallas en evangelisk-luthersk gudstjänst i det ordets fulla mening.
Söka vi nu något närmare klargöra denna kyrkosångens
betydelse för vårt gudstjänst- och församlingslif, så kan det ske på
följande sätt. Psalmen står visserligen, för så vidt den skall hämtas ur
kyrkans officiellt sanktionerade psalmbok och för så vidt den öfver
hufvud är en produkt af hvad man kallar »sakrificiell» natur, närmast
de liturgiskt formulerade bönerna och den liturgiska tros- såväl som
syndabekännelsen. Den är, såsom dessa, ett ur kyrkans innersta
framsprunget »sacrificium» eller ett hennes böne- och tackoffer. Den hör såsom
dessa, för att använda ett mer modernt och allmänbegripligt uttryck,
till de »prästerliga» funktionerna i gudstjänsten i motsats till de
»profetiska» eller sakramentala i ordets förkunnande och sakramentens
utdelande. Det ligger däri någonting lyriskt eller rent personligt.
Det är närmast psalmsångaren och med honom församlingen, som
däri sjunger ut sitt hjärtas och lifs djupaste känslor och erfarenheter.
Men å andra sidan ligger det i sakens natur, att, då en troende
kristen så sjunger ut sitt lifs djupaste erfarenheter och församlingen
frambär sitt hjärtas tackoffer, så blir det framför allt trons högsta
föremål och församlingens djupast liggande historiska lifsgrund som
besjunges och genom lof förhärligas: Jesus Kristus och evangeliet
om honom. Och detta gör, att det äfven kommer in ett episkt
och objektivt drag i psalmen, som kan vara mer eller mindre
öfvervägande, hvarför man också talar om s. k. sakramentala
psalmer, hvilka närma sig det profetiskt sakramentala momentet
i det liturgiskt förelästa och predikade ordet. Psalmsängen blir där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
