- Project Runeberg -  Kult och Konst. Tidskrift för hymnologi, kyrkomusik, kyrklig bildande konst samt liturgiska frågor i allmänhet / Häfte 1-4 1908 /
7

(1905-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HEN I.AMI.A PA>KSEQVENSÉN.

7

för den gregorianska sångens bevarande i ursprunglig renhet samt
författare och tonsättare till en mängd nya hymner. *

Vid sina grundliga studier af den gregorianska sången kom han
att fästa sig vid en egendomlighet i melodierna till det sAlleluii7>,
hvarmed de s. k. gradualsångerna> slutade. ** De sjungande hade
- såsom redan kyrkofadern AUGUSTINUS († 430) anmärker — blifvit
så hänförda af sångens makt, att när de sjöngo det sista alleluia»,
kände de en oemotståndlig drift att fortsätta sjungandet på den sista
vokalen a och låta det mynna ut i en lång jublande tonföljd (jfr
våra moderna s. k. vokaliser). Dessa oftast konstrika tonföljder
antogo snart en stadgad form och kallades jubilationer (»jubilus»).

Vid Notkers tid och för hans germaniska körs mindre böjliga
strupar föll det sig svårt att få ett fint musikaliskt utförande af de
länga konstrika jubilationerna. Han kom därför på tanken att lägga
text under dem, så beskaffad att sången blef öfvervägande rent
sylla-bisk. Så alldeles utan föregångare häri var han ej. 851 hade en
präst från det franska Normandie kommit till St. Gallen medförande
ett santifonarium», hvari jubilationerna, eller jseqvenserna» (=
följdsånger), såsom de redan då kallades, voro försedda med en ganska
ofullkomlig text.

Notker tog sig nu före att närmare undersöka de länga
ton-följderna och fann, att de kunde, med iakttagande af vissa
modifikationer, lätt uppdelas i kortare fraser, och efter dessa lämpade han
sin i nyuppfunna texter, visserligen i prosaform men med ett poetiskt
schwungrikt språk. Försöken lyckades öfver förväntan. Och snart
fann han sig föranlåten gå vidare pä den inslagna stråten. De gamla
jubilationernas tonfraser fingo snart blott spela rollen af melodiska
uppslag, musikaliska motiv, af hvilka han själfständigt uppbyggde
helt nykomponerade melodier, lämpade till friare nyskapade texter.
Därmed var den nya sångarten och sångformen funnen: den
medeltida »seqvensen» var född till världen. I sin mera utvecklade form
bestod den dels af ett kortare melodiskt uppslag, hvilket ofta
upprepades som slutsats, dels af ett större eller mindre antal
mellansatser, ofta sä byggda, att hvar och en upprepades tvenne gånger
men till olika text. Detta sammanhängde med det musikaliska
utförandet, hvilket fördelades på tvenne växelvis sjungande körer.

* Jfr ScHUBIGKR: Dk Sängerschiile St. (Sal/ens von S. bis 12. Jahrhundert.
Ein-siedeln 1858, stödt på grundliga källstudier.

* * Graduale är namnet på en af de liturgiska hufvudsångerna i romerska mässan,
nämligen den som sjunges af koren näst efter episteln. Dess lexter äro hämtade ur
psaltaren och melodierna konstrikt utbildade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kult-konst/1908/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free