Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅSKSEQVENSEN OCH DESS AFKOMLINGAR.
I I I
gebräuchlichen Singweisen etc.», tryckt och utgifven 1840 af
Breitkopf & Härtel till firande af den 4:e jubelfesten till minne af
tryckerikonstens uppfinning, rikt och konstnärligt illustrerad. Denna upplaga
följer Bapsts. För att texten dock icke genom sitt ålderdomliga
stafsätt m. m. må blifva svårfattlig, följa vi häruti en af de nyaste,
i detta stycke allra varsammast reviderade tyska psalmböckerna.
Psalmen uppträder i svensk öfversättning första gången i 1567
års svenska psalmbok, troligen öfverflyttad af denna psalmboks
utgifvare, Laurentius Petri, och upptogs sedan med smärre
redaktionsförändringar i alla svenska psalmböcker t. o. m. 1697 års
koralpsalmbok och följ. editioner af den s. k. gamla psalmboken,
däri den har n:r 163. I 1819 års Wallinska psalmbok blef den
utesluten, medan dess melodi däremot upptogs till ps. 103,
hufvudsakligen i den form, nyssnämnda koralpsalmbok har den (musiken
däri är redigerad hufvudsakligen af professor harald wallerius).
Den företer en svensk variant i j:e versradens melodibildning,
hvilken vi svenskar, då den onekligen är värdefull, ej ha anledning att
frångå. I hæffners koralbok af 1820 har dock melodin beröfvats
sitt ursprungligt rytmiska lif och därigenom blifvit stel, tråkig och
med släpigt sångsätt nästan »omöjlig».
Försök att för vår församlingssång återbörda denna till sin historia
så intressanta och till sitt hymnologiska och kyrkomusikaliska värde
oomstridda härliga påskpsalm af vår store reformator hafva ej
saknats. Psalmbokskomitén upptog den (n:r 75) i sitt »Förslag till
reviderad psalmbok för svenska kyrkan» af år 1896 i en form, som
dock är allt för svag för att förtjäna defintivt antagas. Edvard
Evers återgaf den i sitt psalmboksförslag af 1902 i en åtskilligt
förbättrad form. I sitt förslag till psalmbokstillägg af år 1906 har
han emellertid meddelat fem strofer däraf i en nästan alldeles ny, i
det hela förträfflig form, som blott på ett par, tre ställen torde kräfva
en ytterligare förbättring. Skada blott, att han här stympat originalet
genom att alldeles utesluta 4:e och stroferna, hvilken förlust ej
ersättes genom att låta hans 5:e strof sluta ined det ej korrekt
återgifna slutet af originalets y.e strof. Dä denna Evers’ öfversättning
i alla händelser är den bästa vi äga på svenska, upptaga vi den här,
strof för strof ställd invid originalet. De af honom uteslutna
stroferna upptagas i ett af undertecknad, delvis i anslutning till Evers’
första form, vågadt försök till öfversättning. Vi förstå, att Evers
funnit sista strofens bilder något realistiskt vågade. Men hvarför
kan inte Luther få stå för hvad han skrifvit?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
