Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖLANDS KYRKLIGA MINNESMÄRKEN OCH DERAS VÅRD. I3I
tillmurad utgång till långhuset. De gamla trapporna, betydligt
raserade, finnas dock ännu kvar, och genom dessa kan man komma
upp i öfversta våningen. Ofvanpå den har man byggt lanterninen
med klockorna. Här uppifrån lysa de genombrutna hvalfvens
öppningar som stora, gapande sår och berätta om en vandalism, som
till och med på Öland är utan motstycke.
Fordom ägde Löts och Böda kyrkor krenelerade långhusmurar,
men dessa äro nu försvunna. I Källa ödekyrka kan man emellertid
ännu se denna anordning, hvilken otvetydigt berättar om att den
varit befäst. Kyrkan har dock icke, eller synes aldrig haft något
torn. Såsom denna kyrka vårdas, är den en svår anklagelse mot de
myndigheter, som fått sig tillsynen öfver densamma anförtrodd.
Alla fönster äro utslagna och låta regnet och blåsten draga in i
det tomma rummet. Dörren står vidöppen, utan läs, och inbjuder
får och annan betande boskap till besök i det gamla templet. Golfvet
har borttagits, och marken är täckt af ris, fägelsmuts och
kreaturs-spillning. Altarskrankets kvarstående del befinner sig också i det
ömkligaste skick, och allt annat är prisgifvet åt okynniga händer.
En undersökning af takstolarna torde också snart vara af
behofvet påkallad, ty genom det söndriga spåntaket nedsipprar
regnet och arbetar långsamt men säkert på takstolarnas
förruttnelse. Men främst borde naturligtvis fönstren iordningställas
eller helt enkelt tillspikas samt kyrkdörren förses med lås för att
hindra vidare förstörelse, ty det är väl icke myndigheternas mening
att låta gudshuset alldeles förfalla och blifva ruin? Äfven en
ödekyrka behöfver tillsyn och bevaras i det skick den befinner sig för
att icke gå mot undergången. Att den nu användes till höupplag
och fårhus är visserligen symboliskt och praktiskt för mången, men
alla sig om gamla kulturminnen intresserande måste starkt reagera
mot denna uppfattning af det gamla gudshusets ändamål.
Samma förödelse som de gamla kyrkorna har äfven vederfarits
en stor del af dessas inventarier, grafstenar o. dyl. Vid en stor del
kyrkor finnas romanska byggnadsfragment, kapitäl, pelare,
trifolie-bågar utkastade i hörnen pä kyrkogårdarna, utsatta för daglig
förvittring. Medeltida grafstenar ligga fortfarande som golfplattor, utan
någon matta till skydd, och vid Gärdslösa ligger, sönderslagen, ute
på kyrkogården en grafsten, som berättar att Olaus Plerinus, prost
öfver Öland, dog här den 16 oktober 1311. Ja, man har exempel
på att församlingsborna blifvit tillsagda att bortköra grafstenar frän
kyrkogårdarna, och ännu i dag har man det blandade nöjet att läsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
